Abu Usama sa: ”Jag hörde Hans Excellens Sadiq (fvmh) säga:

”Förlora inte Gudsfruktan och Gudsmedvetenhet (Taqwa), återhållsamhet, sanningsenlighet, lojalitet mot tillit, gott uppförande och gott beteende mot grannar! Kalla folket till oss, och inte med erat tal! Var orsaken till vår stolthet, och var inte orsaken till vår skam och förakt. Försök förlänga Sajdah (bugning mot marken) och Ruku’ (bugning)! Eftersom när någon av er förlänger sin Ruku’ vrålar Satan [följande] bakom denne: ”Ve över mig! Dessa lydde och jag var olydig. Dessa gjorde Sajdah och jag opponerade mig.”

Ibn Sinan återberättade från Hans Excellens Sadiq (fvmh) som sa:

”Skämta inte så att ditt ljus försvinner och ljug inte, för då förlorar du ditt värde! Håll dig undan från två egenskaper; nedstämdhet och lathet! Eftersom om du är nedstämd och upprörd kommer du inte att ha tålamod med sanningen, och om du latar dig kommer du inte att vara lojal mot någons rättighet.”

Jesus Kristus (fvmh) brukade säga:

”Den som har många problem blir sjuk, och den som har dåligt uppförande straffar sig själv, och den som pratar för mycket gör många misstag, och den som ljuger mycket förlorar sitt värde, och den som svär åt folk förlorar sitt ädelmod.”[1]

En man kom till Hans Excellens Sadiq och klagade på sin granne. Imamen sa: ”Ha tålamod!” Mannen sa: ”Folk förödmjukar mig.” Imamen sa: ”Förödmjukad är den som förtrycker.” Och han sa: ”När världen vänder sig mot någon kommer den att ge andras goda ting till denne. Men när världen vänder sig om tar den goda ting från personen.”

Han sa: ”Den som skapar ofog (Fitna) kommer själv att drabbas av det.” Och han sa: ”En persons familjemedlemmar är [som] dennes underordnade fångar. Om Gud skänker välsignelser till någon ska denne förbättra omständigheterna för sina fångar. Om den inte gör det är det möjligt att dennes välsignelser försvinner.” Han sa: ”När hjärtat fixas förstärks människans yttre (eller utseende).”[2]

Och han sa: ”Det finns tre saker som Gud m.h.a. dem kontinuerligt utökar en muslims ära och nobless:
1 – Förbiseende för någon som förtryckt dig, 2 – förlåtande av någon som nekat dig någonting och 3 – sammanbindning av släktskap med någon som brutit relation med dig.”[3]

[1] Mawaeze Emaman (fvmd), översättning av vol. 17 av Bihar, Musa Khusravi, s. 178, publicerare: Eslamie Tehran, 1:a upplagan, år 1364 (Sh).

[2] Ibid, s. 185.

[3] Ibid, s. 186-187.