Imam Sadiqs (fvmh) kunskaper

Det som fått en utmärkande karaktär under perioden för Hans Excellens Imam Sadiqs (fvmh) gudomliga ledarskap är användningen av det gudomliga ledarskapets obegränsade kunskap, fostran av kunskapssökare och grundandet av den shiitiska intellektuella skolan. Gällande detta uppmärksammas fyra kategorier:

1 – Imamens kunskap

2 – Egenskaperna för Hans Excellens levnadsperiod som innehöll en kunskapsrörelse och en etablering av en kunskapsrörelse

3 – Prioritet i kunskapsrörelsen

4 – Metoder och mål och resultatet av denna kunskapsrörelse

 

1 – Imamens kunskap

Sheikh Mufid skriver:

”Folket använde sig så pass mycket av Hans Excellens kunskap att det spreds till alla städer och fyllde alla världens hörn och ingen av Ahl al-Bayts lärda (fvmd) har återberättat traditioner så mycket som Imam Sadiq (fvmh). Följeslagarna till traditioner har samlat Hans Excellens traditionsåterberättare med hänsyn till skillnader i åsikter och skolor och räknat antalet till 4 000 personer. Uppenbara tecken för Hans Excellens gudomliga ledarskap syntes i sådan grad att hjärtan lysts upp och motståndare blivit stumma av att skapa tvivel.”

Seyyed Mu’min Shafi’i skriver även:

”Hans Excellens dygder är så pass många att den som försöker räkna dem är oförmögen till det.”

Abu Hanifa säger:

”Jag har inte sett någon mer lärd än Jaafar ibn Muhammed (fvmh) och han är helt visst den mest lärde i den islamiska nationen.”

Hassan ibn Ziyad säger: ”Jag frågade Abu Hanifa: ”Vem är utmärkt i rättsvetenskap enligt dig?” Han sa: ”Jaafar ibn Muhammed (fvmh).”

En dag sa Mansur Dawaniqi till mig: ”Folket har visat stor uppmärksamhet för Jaafar ibn Muhammed (fvmh) och en våg av folk har samlats kring honom. Förbered svåra frågor och kräv svar från honom så att han tappar värde hos muslimerna.”

Jag förberedde fyrtio svåra frågor. När jag kom till samlingen såg jag att Imamen satt sig på höger sida om Mansur. Jag hälsade och satte mig ned. Mansur ville att jag skulle ställa mina frågor. Jag ställde en fråga i taget och Hans Excellens svarade:

”Gällande denna fråga är din åsikt si och så och Medinas folks åsikter si och så” och han gav sin egen fatwa (säkra åsikt) som ibland stämde överens med våra åsikter och ibland gick emot dem.”

 

2 – Egenskaperna för Imam Sadiqs (fvmh) levnadsperiod

Perioden då Imam Sadiq (fvmh) levde var samtidigt som Marwani – och Abbasidregeringarna då Hans Excellens utsattes för olika restriktioner och påtryckningar. Han utvisades i exil flera gånger utan att han begått något brott. Bland annat utvisades han en gång tillsammans med sin far till Levanten och en annan gång på Abbasidernas tid till Irak. Med detta sagt går det inte att fullständigt acceptera att de olika regenterna inte hade tillfälle att störa Imamen p.g.a. att de var upptagna med att strida mellan sig själva och att Hans Excellens kunde etablera kunskapsrörelsen i en lugn miljö. Snarare använde sig Imamen av varenda tillfälle för att etablera sin kunskapsrörelse trots Umayyadernas och Abbasidernas periodiska irritationer, och den vanligaste anledningen för Hans Excellens tillvägagångssätt var att andra vägar var stängda. Det var så pass att Imamen medvetet använde sig av förställning (Taqiyya) utav tvång, eftersom kaliferna var ute efter att stänga vägen för Hans Excellens med minsta lilla svepskäl. Således brukade Mansur säga:

”Jaafar ibn Muhammed är som ett ben i halsen som inte går att svälja och inte heller går att få ut.”

Av just denna anledning var kaliferna ute efter att fånga Hans Excellens i deras snara och till slut martera honom även om det behövde ske m.h.a. komplotter. Så som det även registrerats i historien ansträngde sig Mansur så pass mycket gällande detta att han brukade skicka spioner som låtsades vara vänner med Imamen (fvmh) för att lura honom så att han kanske kunde avslöja Imamens och hans följares politiska relationer i Khurasan och fånga Imamen i komplottens fälla m.h.a. fula knep. Men det exciterade endast  ’Ilm al-Ladunni (kunskap som fås direkt från Gud), Herrens nåd och Imamens visdom och insikt och det skämde bara ut Mansur ännu mer. Ja! Allt detta visar på kvävning och påtryckningar som var hinder för varenda aktion mot tidens regim. Därmed vände sig Imamen till den enda möjliga vägen, vilken var fortsättningen på sin noble faders (Imam Baqir (fvmh)) väg, och trädde in genom kunskapens dörr.

Prioriteringar i kunskapsrörelsen är en verklighet då hyckleri är den farligaste vilseledningen som startade fr.o.m. den Heliga Profetens (fvmh) tid och talats om i olika koranverser, t. ex. vers 7-8 i suran Hycklarna. Även om denna rörelse inte kunde äga rum på den sociala arenan, attackerade hycklarna Ahl al-Bayt (fvmd) på en och samma gång fr.o.m. de första ögonblicken av Profetens (fvmh) bortgång. Därmed skriver Allamah Tabatabi (fvmh):

”När kalifatet togs från Ahl al-Bayt (fvmd) vände folket ryggen mot dem gällande detta och behandlade dem som vanliga människor, och snarare p.g.a. politiken av den tidens regering, och Ahl al-Bayt (fvmd) ansågs vara utstötta i samhället. Slutligen gled muslimerna ifrån Ahl al-Bayt (fvmd) och berövades deras intellektuella och praktiska uppfostran. Men Umayyaderna nöjde sig inte med detta och genom att installera sina egna inhyrda lärda kämpade de även för att förhindra att de rena Imamerna (fvmd) skulle komma till tal. Muawiya förkunnade även följande officiellt:

”Koranens kunskap finns hos Abdullah ibn Salam.”

Under Abd al-Maliks tid förkunnades följande:

”Ingen har rätt att utfärda någon fatwa förutom ’Ata, och om han inte finns ska Abdullah ibn Naji’ utfärda fatwa.”

Från en annan aspekt berövades även folket på Koranens tolkning såsom de berövades Ahl al-Bayt (fvmd) m.h.a. sagor från judarna och de kristna som blandades ihop och en sorts osjälvständig kultur formades med tidens gång. Sakta men säkert som shiitiska revolter nådde klimax och ibland då politiska ytor öppnades av olika anledningar började det talas om två teorier om beväpnad revolt och en kulturell rörelse bland folk. P.g.a. att de beväpnade revolterna generellt sett förlorade mot de mäktiga umayyadiska och abbasidiska regenterna kunde Imam Sadiqs (fvmh) rörelse via en kunskapsrörelse få genomslag så att religiös och kulturell ihopblandning och osjälvständighet förhindrades i denna passage, utöver att stagnering fick ett slut och kulturen hindrades från en dödlig kulturell tystnad. Således formades prioriteringarna i Imamens rörelse till att främja och utveckla religiös kultur och besvara tvivel och eliminera osjälvständighet och eklekticism.

 

Fostran av traditionsåterberättare

Fr.o.m. passerandet av förbudet av att återberätta traditioner under en lång period p.g.a. de umayyadiska regenterna tvingade en extrem känsla av behov av att återberätta traditioner och uttalanden från Profeten (fvmh) och de Troendes ledare (fvmh) Imamen (fvmh) att träna traditionsåterberättare i olika aspekter. Därmed existerar det idag traditioner inom varenda ämne från den Imamen och detta är hemligheten till varför shiamuslimernas skola kallas för Jaafari-skolan. Ja! Genom att traditionsåterberättarna fick lära sig tusentals hadither inom vetenskaper såsom korantolkning, rättsvetenskap, historia, predikan, moral, teologi, medicin, kemi m.fl. skapades en hindrande barriär mot vilseledning och förvrängning.

Imam Sadiq (fvmh) brukade säga: ”Aban ibn Taghlab har återberättat 30 000 traditioner från mig. Återberätta därmed dem från mig!”

Muhammed ibn Muslim lärde sig även 16 000 traditioner från Hans Excellens, och Hassan ibn Ali från Levanten sa: ”Jag såg 900 sheikher i Kufas moské varav allihopa brukade säga: ”Jaafar ibn Muhammed (fvmh) sa si och så till mig.”

Denna stora volym av traditionsåterberättare kunde i verkligheten ersätta bristen på traditioner från det gudomliga ledarskapets obegränsade Källa under olika perioders passerande, och av denna anledning fann Imamen (fvmh) en nödvändig framgång. Ja! Traditioner från denna Imam begränsades inte till shiamuslimer endast och Ahl al-Sunnah har även skrivit ned väldigt många traditioner från honom i sina böcker. Ibn ’Uqdah och Sheikh Tusi har i boken al-Rijal och Muhaqqiq al-Hilli i boken al-Mu’tabar och andra har gett statistik på antalet traditionsåterberättare till Imamen som totalt sett är 4 000 personer. De flesta av de 400 principerna är från Imam Sadiq (fvmh) och även dessa 400 grundläggande principer har format shiamuslimernas fyra traditionsböcker (Kafi, Man la yahdhuruh al-Faqih, Al-Tahdhib och al-Istibsar).

 

Träning av predikanter och debattörer

Utöver att skapa en skattkista av information (traditionsåterberättare) som krävde trovärdiga nyhetskällor strävade Hans Excellens i att skapa en kanal av speciella elever så att han kunde nå sitt andra mål, alltså att eliminera religiös och kulturell ihopblandning och osjälvständighet och tvivel från religionens ansikte.

Hisham ibn Hakam, Hisham ibn Salim, Qays, Mu’min al-Taq, Muhammed ibn Nu’man, Hamran ibn A’yan m. fl. var bland denna grupp av elever som predikade. Imamen (fvmh) brukade uppmuntra sina egna elever att debattera till sådan grad att de stod ansikte mot ansikte med andra personer i Imamens närvaro i det ämne de nått expertis inom och blivit förtrogna med så att de kunde visa upp sitt mod och styrka. Det som är mer intressant är att Imamen (fvmh) inom varenda vetenskap krävde att en av dem skulle tala om något ämne och förde ut olika personers expertisa förmågor på debattscenen så att alla skulle veta att religionens predikant, som studerat på en expertnivå inom speciella vetenskaper, måste fokusera på att svara på frågor.

 

Möte med speciella avvikelser

Utöver dessa två grundläggande rörelser kämpade Imamen även för att eliminera speciella avvikelser såsom Abu Hanifas ideologi som hade drabbat shiamuslimerna i Irak, alltså jämförelseskolan (Qiyas). Eftersom väldigt många shiamuslimer levde i Irak och beblandade sig med sunnimuslimer från en kulturell och social aspekt i viss grad. Därmed fann en sannolikhet att de påverkades av denna ideologi. Det var alltså en farsot på insidan som kunde hota shiamuslimerna. Således kämpade Imamen för att eliminera jämförelseskolans fundament och dess popularitet.

En kamp mot ignoranta tolkningar och smakbaserade läsmetoder av religionen hade även en speciell position i Imamens skola. Utöver den generella rörelsen och grundvägen kämpade Hans Excellens mot dessa avvikelser på ett specifikt sätt. Bland annat finns det en känd berättelse som vi läser tillsammans:

”Hans Excellens såg en man som hade ett attraktivt ansikte och var känd för sin Gudsfruktan bland folket. Han snattade två stycken bröd från bageriet och gömde dem kvickt under sina kläder. Sedan snattade han två granatäpplen från en fruktbutik och gick därifrån. När han kom fram till en behövande sjuk person gav han dem till denne. Imam Sadiq (fvmh) gick förvånande till honom och sa: ”Vad gör du?” Han svarade: ”Jag tog två stycken bröd och två granatäpplen. Alltså har jag gjort fyra fel, och Gud säger:

”…den som för med sig en dålig handling skall bara straffas med vad som motsvarar denna handling…”[1]

Alltså har jag begått fyra synder. Å andra sidan säger Gud:

”Den som [på Räkenskapens dag] för med sig en god handling skall belönas tiofalt…”[2]

Och eftersom jag gav dessa fyra saker (två bröd och två granatäpplen) till en fattig har jag utfört 40 goda handlingar, och om jag subtraherar fyra synder från dem finns 36 goda handlingar kvar!”

Gentemot denna tolkning och inkorrekta läsförståelse som baserades på avsaknad av komplett förståelse och behärskning över grunderna för förståelse för koranverserna svarade Imamen (fvmh) med att säga:

”…Gud tar inte emot av andra än dem som fruktar Honom.”[3]

Alltså om handlingens grund är otillåten kan ingen belöning ges för den. Ja! Distans från uppenbarelsens källa och kunskap från profetskapets Ahl al-Bayt orsakade att folk trädde in på arenan och påstod dygder samtidigt som de aldrig riktigt hade förstått Koranens och religionens intellektuella fundament och därmed alltid vilselett sig själva och deras följare till en felaktig väg. Imam Sadiqs (fvmh) mål med att utvidga den kulturella planen var att bota den islamiska nationens ignorans och stärka tron på en skola och ett system och även att stå emot vågor av förnekelse och vilseledande tvivelaktigheter och att lösa problem som härstammade från regeringens avvikelse. Hans Excellens ansträngningar var från en aspekt att stå emot politikens okända och korrupta vågor från Umayyaderna och Abbasiderna vars trosbaserade deviationer mest var konsekvensen av översättandet av grekiska, persiska och indiska böcker och uppkomsten av farliga grupper såsom Ghulat (Extremisterna), ateister, traditionsförfalskare, folket av röstning (Ra’y) och sufister som skapade gynnsamma grunder för utveckling av deviation. Imamen (fvmh) stod emot dem alla, utmanade dem och diskuterade med dem och avslöjade deras tankegångar för den islamiska nationen. Från en annan aspekt spred han trosbaserad kunskap, lagar och vetenskaplig medvetenhet och utrustade en enorm mängd av forskare för muslimernas undervisning.

Imam Sadiq (fvmh) placerade undervisningsplatsen i Profetens (fvmh) moské i Medina och folk kom dit i stora klungor från nära och långa avstånd och ställde sina olika frågor och mottog nödvändiga svar. Bland annat var de som fick användning för Hans Excellens närvaro Malik ibn Anas, Abu Hanifa, Muhammed ibn Hassan Shaybani, Sufyan Thawri, Ibn ’Uyaynah, Yahya ibn Sa’id, Ayyub Sajastani, Sha’bah ibn Hujjaj, Abd al-Malik, Ibn Jurayh m. fl.

Imam Sadiq (fvmh) beordrade sina anhängare att inte söka beskydd hos den vilseledde regenten och att de skulle undvika hans domstolar och samarbeta med honom. Han uppmuntrade sina kompanjoner och vänner att agera hemligt i varenda ärende, observera förställning (Taqiyyah) och ha fullt fokus i varenda handling som de skulle utföra så att deras fientliga motståndare inte skulle märka det.

Vid varenda tillfälle Imam Sadiq (fvmh) fick fokuserade han på att eliminera tyrannen i samband med den gigantiska kunskapsrörelsen och kulturella revolutionen. Han underkastade sig aldrig till sin tids tyranner. Snarare stred han hela tiden mot dem och till slut marterade de honom på just denna väg. Även om Hans Excellens fördömde revolt sa han följande gällande beväpnad revolt till en av sina elever som hette Sudayr, som då hade stannat nära ett par getter:

«والله لو کان لی شیعه بعدد هذه الجداء ما وسعنی القعود»

”Vid Gud! Om jag hade lika många [hängivna] anhängare (shia) som dessa getter är i antalet skulle det inte vara tillåtet för mig att sitta ned (och jag skulle ha gjort revolt).”

När Sudayr räknade antalet getter kom han fram till att de var 17 stycken.

[1] Heliga Koranen – 6:160.

[2] Ibid.

[3] Heliga Koranen – 5:27.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *