Imam Sadiqs (fvmh) moraliska rekommendationer till sina följare

Från boken Beheshte Kafi, skriven av den kända islams skriftlärde Kulayni (fvmh) – tradition 1:

Det har återberättats från Ismail ibn Jabir att Imam Sadiq (fvmh) skrev detta brev till sina kompanjoner och beordrade dem att lära ut det till varandra, spendera tid för det, analysera det och utföra det som står i det. Var och en av dem hängde även upp en version av brevet vid deras böneplats i deras hus och varenda gång de bett färdigt kollade de i den. Ismail ibn Mukhallid Sarraj sa: ”Imam Sadiq (fvmh) skickade detta brev till sina kompanjoner:

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn,

Be er Herre om god hälsa och sök lugn, fred och stillhet! Var anständiga och anspråkslösa och håll er borta från det som de goda människorna innan er höll sig borta ifrån! Visa tolerans gentemot falskhetens folk och uthärda deras förtryck mot er! Må ni inte hamna i konflikt med dem! Var fromma mellan er och Gud vid samlingar och diskussioner med dem! Observera förställning (Taqiyyah) om det inte finns någon annan utväg när ni umgås och diskuterar med dem, eftersom Gud beordrat er att göra det i deras sällskap. När ni blir tvingade att umgås med dem kommer de utan tvekan att skada er och ni kommer att finna fulhet i deras ansikten. Om Gud inte eliminerar deras ondska från er kommer de att angripa er.

Den fientlighet och pessimism som de har mot er i sina hjärtan är mer än det som de tydliggör. Era och deras samlingar är likadana, men era och deras själar är separerade och blir inte familjära med varandra. Ni kommer aldrig att gilla dem och de gillar inte er heller. Men Gud hedrar er för att ni går sanningens väg och har skänkt er upplysning om den. Men Han har inte gjort dem lämpliga för sanningen. Visa tolerans gentemot dem och ha tålamod med deras ondhet. Detta är samtidigt som de inte vill komma överens eller har tålamod med er. Deras list är djävulska tankar, som de får från varandra och ger till varandra. Om Guds fiender kunde skulle de helt visst hindra er från sanningen, men Gud skyddar er från dem. Frukta således Gud och tala inte förutom i gott! Håll er undan från att tala lögn, förtal, synd och skapa fiender, eftersom om ni skyddar era tungor från det som Gud inte tycker om och förbjudit för er kommer det vara bättre för er hos er Gud, istället för att ni besmutsar era tungor. Eftersom besmutsning av ens tunga med det som Gud inte gillar och förbjudit för er kommer att vara förintande för tjänaren hos Gud och ge upphov till Guds fientlighet, dövhet, blindhet och oklarhet på domedagen. Gud har sagt följande om hycklarna:

صُمٌّ بُکْمٌ عُمْیٌ فَهُمْ لا یَرْجِعُونَ»  و «وَ لا یُؤْذَنُ لَهُمْ فَیَعْتَذِرُونَ»»

”döva, stumma och blinda finner de ingen väg tillbaka.”[1] och ”ingen kommer att tillåtas urskulda sig.”[2]

Håll er borta från att utföra någonting som Gud förbjudit för er! Var tysta förutom gällande det som Gud den Store belönar er för i det kommande livet! Säg Tahlil (Det finns ingen gud utom Gud), Taqdis och Tasbih (Prisad vare Gud) och prisa Gud mycket och begråt vid Hans dörr och fatta intresse för det som finns hos Honom, gott som ingen kan värdera och nå essensen av! Akta era tungor för det som Gud förbjudit för er och tala inte osanning, eftersom dess yttrare kommer att vara i elden för evigt! De är just de som dör i detta tillstånd och inte återvänder till Gud i ånger och tvättar sina händer ifrån det.

Åkallelse är ett måste för er, eftersom muslimer har inget bättre medel än åkallan, att fatta intresse mot Gud och lamentering vid Hans tröskel för att nå sina behov hos Honom. Fatta intresse för allt som Gud uppmuntrat er till och svara på allt det som er Gud kallat er till så att ni ska finna seger och räddning från Guds straff. Må det inte hända att ni blir förtjusta i någonting som Gud förbjudit för er! Gud kommer att hindra den som bryter mot Guds röda gränser i denna värld från paradiset, himmelska välsignelser och njutningar, bestående frikostighet och evigt himmelskt liv.

Ni ska veta att ve är över den som tänker i onda banor, om olydnad till Gud, att begå synd, är ute efter värdsliga njutningar, föredrar att bryta mot Guds röda gränser och prioritera det mer än eviga himmelska välsignelser, njutningar och värdighet. Sådant elände och olycka [de utsatt sig själva för] och sådan dålig situation de är i hos Gud på återuppståndelsens dag! Vid Gud, sök skydd hos Gud för att Han ska skydda er för evigt, att ni inte blir som dem (de obotliga syndarna) och att Han inte ska pröva er såsom Han prövar dem! För oss och för er finns ingen makt utom hos Honom.

Å grupp av vägledda människor, frukta Gud! Om Gud fulländar den välsignelse som Han gett er, kommer Han inte att fullborda den förutom att Han skickar den till er såsom Han skickade den till de rättfärdiga människorna innan er. Han kommer att pröva er i liv och förmögenhet så att ni kommer att höra mycket irritation från Guds fiender. Ha tålamod och var rättvisa mot er själva! Ha tålamod till den grad att de förnedrar er, visar fientlighet mot er och förtrycker er! Sök Guds tillfredsställelse och den kommande världen till den grad att ni sväljer er ilska vid Guds fienders irritation, att de anklagar er för lögn gällande er tro på sanningen, är fientliga mot er och bär på hat inom sig p.g.a. det! Ni måste ha tålamod med allt detta! Exemplet på allt detta är just det som Gabriel uppenbarade för Profeten (fvmh) i Guds Bok:

«فَاصْبِرْ کَما صَبَرَ أُولُوا الْعَزْمِ مِنَ الرُّسُلِ وَ لا تَسْتَعْجِلْ لَهُمْ» و

«وَ لَقَدْ کُذِّبَتْ رُسُلٌ مِنْ قَبْلِکَ فَصَبَرُوا عَلی ما کُذِّبُوا وَ أُوذُوا»

”BÄR [Muhammad, motgång och oförrätt] med tålamod, liksom sändebuden [före dig] – män, fasta i sina föresatser – bar [allt] med tålamod; och begär inte att förnekarna genast skall [straffas]!…”[3]

och ”Profeter före dig har kallats lögnare och de bar alla anklagelser och förolämpningar med jämnmod…”[4]

Sannerligen lögnförklarades och irriterades Guds Sändebud och sändebuden innan honom, och de hade tålamod med detta. Om det glädjer er är Guds dom över dem precis som Hans dom var över dem vid skapelsens begynnelse. Ja! Skapelsens begynnelse är förflutet i Guds kunskap. Ja! Skapelsens begynnelse är gentemot en förnekelse som passerat i Guds kunskap, och Han har skapat dem (förnekarna) för detta och gentemot de som Koranen nämnt och sagt:

«وَ جَعَلْناهُمْ أَئِمَّةً یَدْعُونَ إِلَی النَّارِ»

”Vi gjorde dem till ledare som leder [andra] till helvetet…”[5]

Reflektera därmed över detta, acceptera det och ignorera inte det, eftersom den som ignorerar denna fråga och liknande frågor som Gud talat om i Sin Bok – inkluderande Guds befallningar och Hans förbud i att lämna Guds religion och att begå synder som ger upphov till Guds ilska – kommer att hamna i helvetets eld.”

Och han sa: ”Å grupp av välsignade och segerrika! Helt visst har Gud fulländat den godhet som Han gav till er, och ni ska veta att det inte är så att någon av Hans skapelser ska ta emot religionens lagar utefter lustar, smak, egen åsikt eller jämförelse i Guds kunskap och enligt Hans befallning. Gud sände ned Koranen och talade om alla angelägenheter i den och Han har valt ut en speciell grupp av personer för Koranen och för att lära sig om den. För de som Gud gett Koranens kunskap till är det inte tillåtet att tolka den utefter deras egna tycken, röstning eller jämförelse, eftersom Gud har gjort dem oberoende i en handling som Han gett dem och bara till dem, och gett dem värdighet. Precis dessa är Ahl al-Dhikr som Gud beordrat folket att ställa frågor till. De är de som vägleder korrekt när någon frågar dem om någonting med hänsyn till att det passerat i Guds kunskap. Då måste den som ställt frågor bekräfta dem och följa dem. De kommer då att ge till personen ifrån Koranens kunskaper i sådan grad att den finner vägen till Gud och alla vägar till sanningen. De, som Gud ärat med kunskap och placerat kunskap hos, är de som ingen ska avstå från att fråga eller vända ryggen till.

[De som vänder ryggen till dem] är de olycksaliga i Guds kunskap. De är de som vänder ryggen till att ställa frågor till Ahl al-Dhikr, som Koranens skänkt kunskap till, placerat kunskap hos och förklarat det vara obligatoriskt att ställa frågor till[6]. De är just de som handlar utefter sina lustar, smak, röstning och jämförelse tills Satan finner väg till deras inre, eftersom de ansett troende vara förnekare i Koranens kunskap och ansett vilseledda vara troende i Koranens kunskap, och de har förklarat många tillåtna spörsmål vara förbjudna och många förbjudna spörsmål vara tillåtna. Detta är den grundläggande produkten av deras lustar och begär. Guds Sändebud gav råd till dem innan sin död, och de svarade följande gentemot det: ”Efter att Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, förde Guds Sändebud ifrån oss är det tillåtet för oss att göra det som folket vill, även om folkets handlingar går emot Guds och Hans Sändebuds vilja. Nu har Gud tagit Profeten, som gett råd till oss och beordrat oss, ifrån oss.” Ingen är mer vilseledd och ingens vilseledelse är mer uppenbar än den som väljer denna metod och tänker för sig själv att denna handling är tillåten. Vid Gud [svär jag] att det är Guds rättighet över folket att de ska lyda Hans order och följa Honom under Muhammeds (fvmh & hans familj) livstid och efter hans död. Kan någon av dessa Guds fiender, som accepterade islam samtidigt som Muhammed (fvmh & hf), tro att Profeten agerade utefter sitt eget tal, åsikt och jämförelse [som gick emot Guds vilja] (rent teoretiskt)? Om personen säger ja har den tillskrivit Gud lögn och hamnat i djup vilseledning. Om fienden säger nej ska ingen handla utefter sitt tycke, lust och jämförelse, och den personen har då talat mot sig själv och den är bland de personer som tror att Gud inte lyds eller följs efter Guds Sändebuds (fvmh & hf) död. Gud säger:

«وَمَا مُحَمَّدٌ إِلاَّ رَسُولٌ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِهِ الرُّسُلُ أَفَإِن مَّاتَ أَوْ قُتِلَ انقَلَبْتُمْ عَلَى أَعْقَابِكُمْ وَمَن يَنقَلِبْ عَلَىَ عَقِبَيْهِ فَلَن يَضُرَّ اللّهَ شَيْئًا وَسَيَجْزِي اللّهُ الشَّاكِرِينَ»

”Muhammad är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet.”[7]

Detta är för att ni ska veta att Gud lyds och följs under Muhammeds (fvmh & hf) livstid och efter hans död, och på samma sätt som ingen bland folket kunde handla i kontrast till Muhammed (fvmh & hf) utefter sina lustar, tycken och jämförelse under Muhammeds (fvmh & hf) livstid, har den inte rätt att handla utefter sina lustar, tycken och jämförelse.”

Och han sa: ”Lyft inte era händer mer än en gång i bönen för Takbirat al-Ihram, eftersom folket känner igen er för detta. Och ingen styrka eller makt finns utom hos Gud.”

Och han sa: ”Be mycket vid Guds tröskel eftersom Gud tycker om den troende som ber vid Hans tröskel, och Gud har lovat att svara Sina troende tjänare. Gud gör de troendes böner till en del av deras handlingar på återuppståendelsens dag och utökar [för dem om det de bett Honom om] i paradiset. Bevara därmed Gud mycket i minnet så mycket ni kan, vid varje timme av alla timmar, natt eller dag, eftersom Gud har beordrat att ni ska bevara Honom i minnet[8], och Gud minns även den troende som minns Honom. Ni ska veta att Gud inte minns Sina troende tjänare utan att Han minns dem till deras fördel.

Sträva därmed för att dyrka Honom, eftersom allting förses ifrån Gud vid strävan i lydnad till Honom och även att man håller sig undan från de öppna och hemliga handlingarna som Koranen förbjudit. Gud säger:

«وَ ذَرُوا ظاهِرَ الْإِثْمِ وَ باطِنَهُ»

”Men avhåll er från att synda, oavsett om synden begås öppet eller i hemlighet…”[9]

… och ni ska veta att Gud förbjudit allt som Han beordrat att man ska undvika. Följ Profetens (fvmh) läror, befallningar och metoder och handla utefter det! Följ inte era egna tycken och åsikter så att ni går vilse, eftersom det mest vilsna folket hos Gud är de som följer sina egna tycken och åsikter, som saknar vägledning från Gud. Var goda mot varandra så gott ni kan, eftersom om ni är goda mot varandra har ni varit det mot er själva, och om ni begår ont har ni gjort det mot er själva. Var toleranta mot folket och bli inte kontrollerade av dem så att ni blir slavar.

Håll er borta från att svära mot Guds fiender när ni hör svordomar, eftersom de kommer då att svära mot Gud utav ignorans. Det är lämpligt att ni vet vilket straff som finns för svordomar mot Gud. Helt visst har den som svurit mot Guds vänner svurit mot Gud. Vem är mer förtryckande inför Gud än den som ordnar medel för att svära mot Gud och Guds vänner? Följ således Guds lagar lugnt! Ingen styrka eller makt finns utom hos Gud.”

Han sa även: ”Å den grupp vars angelägenheter Gud beskyddar, vänd er mot den Heliga Profetens (fvmh & hf) läror och metoder och Imamernas läror! De är vägledare från Profetens (fvmh) familj efter honom. Den som handlar utefter det är säkerligen vägledd, och den som lämnar det och vänder sig ifrån det vilseleds. Eftersom de är just de som Gud beordrat att man ska lyda och vara vän och lojal mot. Vår fader, den Heliga Profeten (fvmh), sa:

”Den som kontinuerligt utför någonting i följnad av [mina] läror och traditioner är bättre och nyttigare för den, även om det är lite, än att sträva mycket i påhitt och att följa sina lustar. Helt visst är det vilseledelse att följa sina lustar och påhitt utan Guds vägledning. All vilseledning är påhitt, och allt påhitt [i religionen] är eld. Ingenting kan nå Gud förutom genom lydnad till Honom, att ha tålamod och vara tillfreds, eftersom att ha tålamod och vara tillfreds är även en befallning från Gud.

Ni ska veta att ingen av Guds tjänare har tro förutom att den är tillfreds med det som Gud gett den, även om den gillar det eller inte. Gud ger endast det som är lämpligt och bra för den som är tålmodig och tillfreds, även om den gillar det eller inte. Ta hand om era böner, speciellt middagsbönen (Zohr, eller solnedgångsbönen Maghrib), eftersom Gud har beordrat er och alla troende före er i Koranen att be den. Ni ska vara vänliga mot muslimer, eftersom den som föraktar dem och beter sig arrogant mot dem har helt visst distanserat sig långt ifrån Gud, och Gud kommer att förnedra den och vara illvillig mot den. Vår fader, den Heliga Profeten (fvmh), sa:

”Min Herre har beordrat mig att vara vänlig mot fattiga muslimer, och ni ska veta att Gud kommer att vara illvillig mot den som föraktar en muslim tills folket också blir illvilliga mot den. Gud kommer att vara mer illvillig mot den. Ni ska inte frukta de mänskliga djävularna och deras illfundigheter, och det ska inte hindra er från att hjälpa sanningen, som er Herre gett er speciellt. Ersätt ont med vad som är bättre mellan er och dem, och sök Guds tillfredsställelse med denna handling i lydnad till Honom. Det finns ingenting gott hos dessa djävular.

Det är inte tillåtet för er att avslöja Guds religions principer för dem, eftersom om de tar emot någon punkt gällande den blir de era fiender och kommer då att arbeta mot er, kämpa för er förintelse, opponera sig mot er för allt dåligt ni har och inte ge er någon rätt i de syndiga människornas regering. Lär känna er position mellan er och falskhetens folk, eftersom det är inte lämpligt för sanningens folk att hamna på falskhetens folks position, så att inte Gud ser på sanningens folk som Han gör på falskhetens folk. Hur har de inte erhållit detta tal från Gud i Koranen?

«أَمْ نَجْعَلُ الَّذِینَ آمَنُوا وَ عَمِلُوا الصَّالِحاتِ کَالْمُفْسِدِینَ فِی الْأَرْضِ أَمْ نَجْعَلُ الْمُتَّقِینَ کَالْفُجَّارِ»

”Eller skulle Vi behandla dem som tror och lever rättskaffens på samma sätt som dem som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv? Skulle Vi behandla de gudfruktiga på samma sätt som dem som har sjunkit djupt i synd?”[10]

Anse er position vara högre än falskhetens folk och placera inte Gud, er Imam och religion hos falskhetens folk, för då kommer ni att förarga Gud och ni kommer att gå under. Därmed, å folk av godhet, ignorera inte Guds befallning och befallningen från de som beordrar om lydnad till Honom så att Gud omvandlar era välsignelser [till det sämre]!

Älska den som har eran egenskap för Guds skull och ta dennes motståndare till fiender, och var vän med de som är på samma nivå [som er] och var vänlig mot dem, och undanhåll det från de som är fientliga mot er och attackerar er! Detta är vår tradition, som Gud lärt oss. Ta emot den, förstå den, använd era intellekt när den praktiseras och ignorera den inte! Ta emot det som är i enlighet med er vägledning och lämna det som är i enlighet med era lustar och begär!

Ingen tjänare ska vara högmodig gentemot Gud, och ni ska veta att om någon tjänare är högmodig gentemot Gud så har den varit högmodig gentemot Guds religion. Gå således på Guds raka väg och gå inte bakåt så att ni inte förlorar! Må Gud skydda oss och er från högmod! Ingen makt eller styrka finns utom hos Gud.”

Han sa även:

”Om en tjänare skapats som en troende i skapelsens grund kommer den inte att dö förrän Gud visar ondska för den som ont och håller den borta från det. Den som Gud fått ont att vara otrevligt för och hållt den borta från kommer att bevaras från högmod, få det enkelt, få bättre uppförande, bli glad och värdighet, lugn och kyskhet kommer att dyka upp hos den och den kommer att undvika det som orsakar Guds vrede. Gud kommer att skapa vänskap med folket, tolerans mot dem, gott uppförande och att fientlighet mot folket utelämnas åt den som försörjning, och den kommer sedan aldrig att vara drabbas av det onda.

När Gud skapat en tjänare som en förnekare i skapelsens grund kommer denne inte att dö förrän Gud gör ondska älskvärt för den och få den att komma när det (p.g.a. att den av fri vilja valt att göra det). Eftersom den tycker om ondska drabbas den av högmod och egoism, och dennes hjärta blir hårt och den får dåligt uppförande och dennes sedeslöshet kommer att synas, dennes blyghet kommer att vara liten. Gud kommer att avslöja dennes hemlighet. Den kommer att begå förbjudna handlingar och inte ångra sig för det. Den kommer att synda mot Gud och bli hatisk mot lydnad till Gud och dess folk. Vilket stort avstånd det är mellan en troende och en förnekare!

Be Gud om god hälsa och sök det vid Hans tröskel! Ingen styrka eller makt finns utom hos Gud. Var tålmodiga vid missöden i denna värld, eftersom kontinuerligt missöde och svårigheter i denna värld, i lydnad till Gud och kärlek till Honom och de som Gud beordrat att man ska älska, har ett bättre slut i denna och nästa värld än denna världs lockelser, även om välsignelser, välstånd och välfärd är kontinuerligt i olydnad till Gud och kärlek till de som Gud förbjudit kärlek till, eftersom Gud har beordrat kärlek till de Imamer som nämnts i Koranen:

«وَ جَعَلْناهُمْ أَئِمَّةً یَهْدُونَ بِأَمْرِنا»

”och Vi gjorde dem till ledare som vägleder [människorna] enligt Våra befallningar…”[11]

Och de är precis de som Gud beordrat lojalitet och lydnad till. De som Gud förbjudit lojalitet och lydnad till är precis de vilseledande ledarna som Gud låtit[12] regera över Imamerna från Muhammeds (fvmh) familj och Guds representanter. De syndar mot Gud och Hans Sändebud då de regerar tills befallning om deras bestraffning verkställs. Var med Muhammed (fvmh) och profeterna innan honom innan straffet över dem äger rum! Reflektera därmed över det som Gud talat om i Koranen om Hans profeters och deras troende följares svårigheter! Be sedan Gud om att Han skänker er det tålamod som Han skänkt dem i lyckliga och olyckliga stunder och svåra och bekväma stunder!

Må ni inte hamna i bråk med falskhetens folk och söka strider mot dem! Må ni ta del av de rättfärdigas vägledning, värdighet, lugn, tålamod, ödmjukhet, avhållsamhet från Guds förbud, lojalitet och strävan i att attrahera Guds tillfredsställelse med handlade i lydnad till Honom, eftersom om ni inte gör det kommer ni inte att uppnå positionen som de rättfärdiga innan er nådde.

Ni ska veta att om Gud vill en tjänare något gott vidgar Han dennes bröst för acceptans av islam. När Han har skänkt tjänaren denna välsignelse får Han den att tala sanning och att fatta tycke om det och handla utefter det. När Gud samlat allt detta åt tjänaren har dennes islam [och religion] nått perfektion. Om den dör i detta tillstånd har den dött som en sann muslim. Om Gud inte vill Sin tjänare gott lämnar Han den åt sig själv bedrövad och längtansfull. Om Han även fått den att inte tala sanning (med dennes fria vilja), kommer den att inte tycka om sanningen. När den inte tycker om sanningen ger Gud inte den chansen att handla i enlighet med den. När detta tillstånd ägt rum [och fortsätter] tills den dör kommer den att vara en hycklare inför Gud. Att den talat sanning, samtidigt som Gud inte välsignat den med att tycka om det och handla utefter det, blir ett bevis över den.

Frukta Gud [och avhåll er från synd] och be Honom om att era bröst vidgas för accepterande av islam (underkastelse till Gud) och får er att tala sanning tills Han tar era liv, samtidigt som ni följer sanningen, och gör erat återvändo [till Honom] såsom återvändot var för de rättfärdiga innan er. Ingen styrka eller makt finns utom hos Gud.

Den som vill veta om Gud älskar den måste lyda Gud och följa oss. Har ni inte hört att Gud sagt följande till Sin Profet:

«قُلْ إِنْ کُنْتُمْ تُحِبُّونَ اللَّهَ فَاتَّبِعُونِی یُحْبِبْکُمُ اللَّهُ وَ یَغْفِرْ لَکُمْ ذُنُوبَکُمْ وَ اللَّهُ غَفُورٌ رَحِیمٌ»

”Säg [Muhammed]: ”Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”[13]

Vid Gud svär jag att en tjänare inte lytt Gud förutom att Gud även inkluderat [lydnad till] oss i lydnad till Honom. Vid Gud svär jag att en tjänare aldrig har följt oss förutom att Gud älskat den. Vid Gud svär jag att ingen har struntat i att följa oss förutom att den varit fiende till oss. Vid Gud svär jag att ingen har varit fiende till oss förutom att den gjort uppror mot Gud. Gud kommer att förnedra den som dör under uppror mot Gud och kasta denne med ansiktet före i Sin eld. Prisningen tillhör världarnas Herre.

[1] Heliga Koranen – 2:18.

[2] Heliga Koranen – 77:36.

[3] Heliga Koranen – 46:35.

[4] Heliga Koranen – 6:34.

[5] Heliga Koranen – 28:41.

[6] 16:43 – Heliga Koranen.

[7] 3:144 – Heliga Koranen.

[8] 2:152 – Heliga Koranen.

[9] Heliga Koranen – 6:120.

[10] Heliga Koranen – 38:28.

[11] Heliga Koranen – 21:73.

[12] P.g.a. att Gud gett människor fri vilja och inte tvingar folk att lyda Honom.

[13] Heliga Koranen – 3:31.

Konsekvenserna av skadligt och dåligt beteende

I religiösa källor har det även talats om de negativa konsekvenserna för skadligt och dåligt beteende så att folk ska visa större betydelse för gott beteende och hålla sig borta från fult beteende. Gällande detta har Jaafari-skolans ledare hållt ett värdefullt, varnande och väckande tal som vi kommer att läsa nedanför:

 

  1. Utträde från shiismen

Imam Sadiq (fvmh) anser att observering av moraliska principer, uppmärksamhet till mänskliga artigheter och gott bemötande är bland den shiitiska skolans egenskaper och anser det vara nödvändigt för de sanna shiamuslimerna och betonar distansering från dåligt beteende. Han sa:

«لَیسَ مِنّا مَنْ لَمْ یوَقّر كَبیرَنا وَلَمْ یرْحم صَغیرنا»

”Den som inte respekterar våra äldre och inte visar barmhärtighet mot våra yngre är inte från oss.”[1]

 

  1. Förstörande av handlingar

Hans Excellens Sadiq (fvmh) sa:

: «اِنَّ سوءَ الْخُلْقِ لَیفْسِدُ الْعَمَلَ كَما یفْسِدُ الخِلُّ الْعَسَلَ»

”Helt visst förstör dåligt uppförande handlingar såsom vinäger förstör honung.”[2]

I en annan tradition har meningen ”لَیفْسِدُ الاْیمانَ” (helt visst förstör [dåligt uppförande] tron)[3] använts. Dåligt uppförande förstör alltså tron. Därmed är dess fara väldigt stor, eftersom tron skapar grunden till mänsklighet och om den skadas kommer det att få allvarliga konsekvenser.

Av denna anledning sa den Heliga Profeten (fvmh) följande när han informerades om en kvinna som dyrkade under nätterna och fastade på dagarna, men som hade ett fult beteende och irriterade grannarna med sitt språk:

«لا خَیرَ فیها، هِىَ مِنْ اَهْلِ النّارِ»

”Inget gott finns i henne. Hon tillhör helvetets folk.”[4]

 

www.tebyan.net

[1] Bihar al-Anwar, vol. 75, s. 138.

[2] Usul Kafi, Ibid.

[3] Ibid, Bab Su’ al-Khulq.

[4] Bihar al-Anwar, vol. 71, s. 394.

Vad är gott uppförande och moral?

Olika beskrivningar har nämnts om gott uppförande och moral[1], men vad beskrivningen av gott uppförande än må vara är nödvändigheten av dess implementering i samhället på ett kontinuerligt och bestående vis uppenbar. Gällande nödvändigheten av dess implementering räcker det med Imam Alis (fvmh) uttalande:

«لَوْ كُنّا لا نَرْجُو جَنَّةً وَلا نَخْشى نارا وَلا ثَوابا وَلا عِقابا لَكانَ ینْبَغى لَنا اَنْ نُطالِبَ بِمَكارِمِ الاخْلاقِ فَاِنَّها مِمّا تَدُلُّ عَلَى سَبیلِ النَّجاحِ»

”Även om vi inte hade hopp om paradiset, fruktade elden eller [förväntade oss] belöning eller bestraffning skulle det ändå vara lämpligt för oss att söka oss till moraliska egenskaper, eftersom de visar vägen till framgång.”[2]

Från ovanstående tradition kan vi gott lära oss att behovet av gott uppförande är ett mänskligt behov och är inte endast exklusivt religiösa personer eller ett religiöst samhälle. Med andra ord är gott uppförande så pass stort att alla inte når dess djup eller välsignas med det. Den sjätte Imamen, Hans Excellens Sadiq (fvmh), sa:

«وَلا یكُونُ حُسْنُ الخُلْقِ اِلاّ فى كُلِّ وَلِىٍّ وَ صَفىٍّ… وَلا یعْلَمُ ما فِى حَقیقَةِ حُسْنِ الْخُلْقِ اِلاَّ اللّه‏ تعالى»

”Och gott uppförande hittas inte förutom hos alla [Guds] vänner och utvalda… och ingen vet om det goda uppförandets verklighet förutom Gud, den Upphöjde.”[3]

I denna text kommer vi endast att analysera den höga positionen av gott uppförande enligt den chevalereske Imamens åsikter.

 

Vikten av gott uppförande (Akhlaq)

Om det sociala, familjemässiga och t.o.m. det privata livet kombineras med gott uppförande kommer det att vara fyllt med glädje och fröjd. Glädje och fröjd kommer att försvinna från ett samhälle och en familj som inte observerar god moral och uppförande. Imam Sadiq (fvmh) säger följande om detta:

«لا عَیشَ اَهْنَأُ مِنْ حُسْنِ الْخُلْقِ»

”Inget liv är mer behagligt än [med] gott uppförande.”[4]

Hans Excellens anser gott uppförande vara en av profeternas egenskaper och säger:

«اِنَّ الصَّبْرَ وَ البِرَّ وَحُسْنَ الْخُلْقِ مِنْ اَخْلاقِ الاَنْبیاءِ»

”Helt visst är tålamod, godhet och gott uppförande bland profeternas uppföranden.”[5]

 

Exempel på enastående uppförande och moral

I en tradition frågades Imam Sadiq (fvmh) vad enastående uppförande är. Hans Excellens svarade med att säga:

«اَلْعَفْوُ عَمَّنْ ظَلَمَكَ، وَصِلَةُ مَنْ قَطَعَكَ، وَاِعْطاءُ مَنْ حَرَمَكَ وَقَوْلُ الحَقِّ وَلَوْ عَلى نَفْسِكَ»

”[Enastående uppförande är] att förlåta någon som förtryckt dig, sammanbindning av släktskap med någon som brutit relation med dig, att skänka till någon som nekat dig någonting och att tala sanning även om det är till din nackdel.”[6]

Som ni ser nöjde sig inte Hans Excellens Sadiq (fvmh) med att endast tala om vikten och värdet av gott uppförande, snarare fokuserade han även på att nämna tydliga exempel på det så att frågan blir mer konkret och påtaglig.

Imam Sadiq (fvmh) sa:

: «اِنَّ اللّه‏َ تَبارَكَ خَصَّ رَسُولَ اللّه‏ِ صلى ‏الله ‏علیه ‏و‏آله بِمَكارِمِ الاخْلاقِ فَامْتَحِنُوا اَنْفُسَكُمْ فَاِنْ كانَتْ فیكُمْ فَاحْمَدُوا اللّه‏َ، وَارْغَبُوا اِلَیهِ فى الزّیادَةِ مِنْها»

”Sannerligen gjorde Gud, den Upphöjde, Guds Sändebud (fvmh) speciell gällande enastående uppförande. Pröva därmed er själva! Prisa då Gud om [enastående uppförande] finns hos er, och be Honom om att det ska ökas!”

Återberättaren säger: ”Hans Excellens började då att nämna exempel på enastående uppförande och nämnde tio exempel på det:

«اَلْیقینُ وَالْقَناعَةُ وَالصّبْرُ وَالشُّكْرُ وَالْحِلْمُ وَحُسْنُ الْخُلْقِ والسَّخاءُ وَالْغَیرَةُ والشُّجاعَةُ وَالْمُرُوءَةُ»

”Visshet (Yaqin), belåtenhet (Qana’ah), tålamod (Sabr), tacksamhet (Shukr), återhållsamhet (Hilm), gott uppförande (Husn al-Khulq), generositet (Sakha), heder (Ghayrah), mod (Shuja’ah) och gentlemannahet (Muruah).”[7]

Ovanstående exempel är bland de viktigaste dygderna som kan föra familjen, samhället och t.o.m. alla ungdomar mot lycka och salighet.

Frukten av gott uppförande

Hans Excellens Imam Sadiq (fvmh) har hållt ovärderliga tal gällande frukten och fördelarna med gott uppförande. Vi kommer att nämna några av dem i fortsättningen av texten:

  1. Riklig försörjning

Imam Jaafar Sadiq (fvmh) sa:

«حُسْنُ الْخُلْقِ یزیدُ فى الرِّزْقِ»

”Gott uppförande ökar försörjning.”[8]

 

  1. Välstånd och långt liv

Imam Sadiq (fvmh) sa:

«اِنَّ الْبِرَّ وَحُسْنَ الْخُلْقِ یعْمُرانِ الدّیارَ وَیزیدانِ فِى الاعْمارِ»

”Sannerligen ger godhet och gott uppförande upphov till välstånd och ökning av levnadsålder.”[9]

I en annan tradition uppmanar Imam Sadiq (fvmh) shiamuslimerna till gott uppförande mot familjen och anser det ge upphov till längre liv och säger:

«مَنْ حَسُنَ بِرُّه فى اَهْلِ بَیتِهِ زیدَ فى عُمْرِهِ»

”Åldern ökar för den som beter sig bra mot sin familj.”[10]

 

  1. Förlåtelse av synder

Hans Excellens har även sagt:

«اَلْخُلْقُ الحَسَنُ یمیثُ الْخَطیئةَ كَما تُمیثُ الشَّمْسُ الجَلیدُ»

”Gott uppförande eliminerar synder såsom solen får isen att smälta.”[11]

 

  1. Denna och nästa världs prydnad

Hans Excellens Jaafar ibn Muhammed (fvmd) sa:

«اَلْخُلْقُ الْحَسَنُ جَمالٌ فِى الدُّنْیا وَ نَزْهَةٌ فِى الاخِرَةِ وَ بِهِ كَمالُ الدّینِ وَقُرْبَةٌ اِلَى اللّه‏ِ وَلا یكُونَ حُسْنُ الخُلْقِ اِلاّ فى كُلِّ وَلِىِّ وَصَفِىٍّ»

”Gott uppförande är vackerhet i denna värld, lättnad i nästa värld och orsakar perfektion i religionen och närhet till Gud. Gott uppförande finns inte förutom hos alla [Guds] vänner och utvalda.”[12]

 

  1. Att kämpa

Vid ett annat tillfälle säger Imam Sadiq (fvmh):

”Sannerligen belönar Gud, den Välsignade och Upphöjde, tjänaren i enlighet med dennes goda uppförande såsom Han ger till den som dag och natt strävar i Guds väg.”[13]

«اِنَّ اللّه‏َ تَبارَكَ وَتَعالى لَیعْطِى الْعَبْدَ مِنَ الثَّوابِ عَلى حُسْنِ الْخُلْقِ كَما یعْطِىَ الْمُجاهِدَ فِى سَبیلِ اللّه‏ِ یغْدُوا عَلَیهِ وَیرُوحُ»

[1] Den bortgånge Allamah Tabatabai säger följande om beskrivningen av vetenskapen etik:

”Vetenskapen etik är en vetenskap som talar om mänskliga vanor som har att göra med växtliga, animaliska och mänskliga krafter och som separerar dygdiga vanor ifrån odygdiga vanor så att människan kan fullända sin intellektuella salighet, via manifestering av moraliska dygder och till slut få ett beteende och handlingar som orsakar folklig prisning. Men det som nämnts som målet med vetenskapen etik har varit enligt åsikterna tillhörande de grekiska lärda inom etik, men enligt oss är målet med den islamiska etiken att nå Guds tillfredsställelse, och inte att nå folklig prisning. Tafsir al-Mizan, vol. 1, s. 376-378.

[2] Mustadrak al-Wasail, vol. 2, s. 283.

[3] Bihar al-Anwar, vol. 68, s. 393.

[4] Wasail al-Shia, vol. 8, s. 571.

[5] Al-Mawa’iz al-‘Adadiyyah, s. 227.

[6] Ma’ani al-Akhbar, s. 191.

[7] Amali Saduq, s. 184.

[8] Bihar al-Anwar, vol. 71, s. 395-396, nr. 77.

[9] Muntakhab Mizan al-Hikmah, s. 171, nr. 1957.

[10] Kashf al-Ghammah, vol. 2, s. 208.

[11] Ibid.

[12] Bihar al-Anwar, vol. 68, s. 393; Misbah al-Shari’ah, Bab 61, s. 338.

[13] Usul Kafi, vol. 2, s. 101.

Shiamuslimernas egenskaper med Imam Sadiqs (fvmh) ord

Tidens förlopp och separation mellan shiamuslimer och tiden för de felfrias närvaro, olika kulturers attacker mot det shiitiska samhället och vissa förvrängningar och påhitt gav upphov till att det skapades förändringar i shiamuslimernas beteenden och kultur. Det har gått så långt att vissa anser att de når räddning om de kallar sig för shiamuslimer och endast uttrycker sin kärlek till Ahl al-Bayt (fvmd), även om de begått många synder. De är okunniga om det som Hans Excellens Sadiq (fvmh) sagt om shiamuslimernas egenskaper:

”Den som uttrycker att den är shia (anhängare) och handlar i kontrast till oss tillhör inte våra anhängare. Shia är den som är överens med oss med sin tunga och hjärta, följer våra läror och beter sig så som vi beter oss. De är våra anhängare.”[1]

Alltså är det nödvändigt att vi läser mer om egenskaperna för de verkliga och sanna shiamuslimerna med Imam Sadiqs (fvmh) ord, då han betonade och var väldigt känslig över shiamuslimernas reformering, så att vi kan jämföra oss och dagens samhälle med dessa egenskaper.

 

 

Shiamuslimernas grupper

Det har alltid varit och är många som hävdar sig vara shiamuslimer och följare till det gudomliga förmyndarskapet och ledarskapet, men de sanna shiamuslimerna och verkliga följarna till ledarskapet är få. Imam Sadiq (fvmh) avskiljer de sanna shiamuslimerna från de som påstår att de är shiamuslimer genom att tala om karaktärsdragen för var och en av dem. På ett ställe säger han:

”Anhängarna (shia) är av tre sorter; en grupp pryder sig [och söker ära och heder] m.h.a. oss och en grupp äter [och söker värdsligt livsuppehälle] m.h.a. oss. En grupp är från oss och går åt vårat håll, och de blir lugna när vi är säkra och blir rädda när vi blir rädda. De sprider inte frön (av hemligheter) och spelar inte teater inför falska människor. Om de är gömda kommer ingen till dem och om de är synbara uppmärksammas dem inte (de är inte ute efter att bli kända och är inte det). De är vägledningens lyktor.”[2]

 

Shiamuslimernas egenskaper

En shia måste ge lukt av Imamerna och ha deras färg, på sådant vis att den som ser dem skulle berömma deras Imamer och lärare.

 

Pålitlighet och ärlighet

Abu Usama ibn Zayd sa: ”Imam Sadiq (fvmh) sa:

”Skicka min hälsning till den som följer oss och lyssnar till våra uttalanden och säg [följande] från mig:

«أوصیکُمْ بِتَقْوی اللّهِ عَزَّوَجَلَّ وَالْوَرَعِ فی دینِکُمْ وَالإجْتِهادِ لِلّهِ وَصِدْقِ الْحَدیث، وأداءِ الأمانَةِ وَطولِ السُّجودِ وَحُسْنِ الجَوارِ… فَإنَّ الرَّجُلَ مِنْکُمْ إذا وَرَعَ فی دینِه وَصَدَقَ الْحَدیثَ وَأدّی الأمانَةَ، وَحَسَّنَ خُلْقَهُ مَعَ النّاسِ، قیلَ: هذا جَعْفَریٌ، فَیَسُرُّنی ذلک وَیَدْخُلُ عَلَیَّ مِنْهُ السُّرورُ، و قیلَ هذا أدَبُ جعفَرٍ وَ إذا کانَ عَلی غَیْرِ ذلک دَخَلَ عَلَیَّ بَلائُه وَ قیلَ هذا أدَبُ جَعْفَرٍ؛

”Jag påbjuder er att frukta Gud, den Allsmäktige och Glorifierade, och att visa hängivenhet till er religion, att sträva och kämpa i Guds väg, att tala sanning, att vara trogen till förtroendeuppdrag, att buga länge med pannan mot marken och att vara god mot grannarna och… eftersom när någon av er visar hängivenhet till sin religion, talar sanning, är trogen till förtroendeuppdrag och förfinar sitt uppförande mot folket kommer det att sägas: ”Denna person tillhör Jaafar.” Detta gör mig glad och lycka kommer till mig från den.” Och det kommer att sägas: ”Detta är Jaafars goda uppförande.” Men om det är tvärtom drabbas jag av dennes missöde och det kommer då att sägas: ”Detta är Jaafars uppförande.”[3]

 

Gudsfruktan och godhet

Shiamuslimer måste vara roten till godhet. Av denna anledning har Hans Excellens Jaafar ibn Muhammed (fvmd) sagt:

«شیعَتُنا أهْلُ الهُدی وأهْلُ التُّقی وأهْلُ الخَیْرِ وَأهْلُ الایمانِ وَأهْلُ الْفَتْحِ وَالظَّفر»

”Våra anhängare (shia) är vägledningens folk, Gudsfruktans folk, godhetens folk, trons folk och segerns och framgångens folk.”[4]

 

Bevarandet av böner, hemligheter och kamratskap

Imam Sadiq (fvmh) sa:

«إمْتَحِنوا شیعَتَنا عِنْدَ ثَلاثٍ؛ عِنْدَ مَواقیتِ الصّلاةِ کَیْفَ مُحافِظَتُهُمْ عَلَیْها وَعِنْدَ أسْرارِهِمْ کَیْفَ حِفْظُهُمْ لَها عَنْ عَدُوِّنا وَإلی أمْوالِهِمْ کَیْفَ مُواساتُهُم لاخْوانِهِمْ»

”Pröva våra anhängare i tre [saker]; hur de bevakar bönetiderna, hur de skyddar våra hemligheter ifrån våra fiender och hur sympatiska de är mot sina bröder med sina pengar.”[5]

När man ser shiamuslimernas Imamers rekommendationer gällande bön och diverse kan man känna sig stolt och ärad, men när man ser vissa shiamuslimers beteenden i relation till bönen m.m. skäms man.

 

Återhållsamhet för underlivet och magen

Skamlöshet, okyskhet, ränta och otillåtna inkomster tillhör dagens problem i vårat samhälle. Hans Excellens Sadiq (fvmh) har gällande detta sagt följande:

”Helt visst är Alis (fvmh) shia (anhängare) den som observerar återhållsamhet för underlivet och magen, kämpar mycket, vars handlingar är för Gud, har hopp om belöning från Honom och fruktar Hans bestraffning. Om du således ser sådana personer är de Jaafars (Imam Sadiqs) anhängare.”[6]

I en annan tradition sa han:

: «وَاللّهِ ما شیعَةُ عَليّ إلاّ مَنْ عَفَّ بَطْنُهُ»

”Vid Gud, Alis shia (anhängare) är ingen annan än den som observerar återhållsamhet för sin mage!”[7]

 

Sympati för andra

Vissa personer får godkänt i vissa dyrkanden såsom bönen och åkallan, men har brister när det kommer till ekonomiska frågor, välgörenhet till andra och att hålla kontakt via besök m.m. Dessa personer ska sannerligen veta att det finns brister i deras sätt att vara shiamuslimer. Shiamuslimer är själva såsom Imamerna välgörenhetens och sympatins folk. Imam Sadiq (fvmh) säger följande gällande detta:

«إنَّما شیعَتُنا یُعْرَفونَ بِخِصالٍ شَتّی: بِالسّخاءِ وَالْبَذْلِ لِلاخْوانِ، وَبِأنْ یُصَلّوا الْخَمْسِیْنَ لَیْلاً وَنَهارا، شیعَتُنا لا یَهِرّونَ هَریرَ الْکَلْب، وَلا یَطْمعونَ طَمَعَ الْغُرابِ، وَلایجاوِرون لَنا عَدُوّا، وَلایَسْألونَ لَنا مُبْغِضا وَلَو ماتوا جُوعا…»

”Helt visst igenkänns våra anhängare (shia) genom diverse egenskaper; generositet mot bröder och att de ber femtio [obligatoriska och rekommenderade enheter] om dygnet. Våra anhängare skäller inte som hundar, är inte giriga som kråkor, är inte vän med våra fiender och ber inte om hjälp från någon som hatar oss även om de skulle dö av hunger.”[8]

I en annan tradition läser vi att Hans Excellens sa följande till en shiamuslim som prisade en grupp shiamuslimer och ansåg dem vara rena:

«کَیْفَ عِیادَةُ أغْنیائِهم لِفُقَرائِهم؟ قال: قَلیلَةٌ، قال: وَکَیْفَ مُشاهَدَةُ أغْنیائِهِمْ لِفُقَرائِهِم؟ قال: قَلیلَةٌ، قال: فَکَیْفَ صِلَةُ أغْنیائِهِمْ لِفُقَرائِهِمْ فی ذاتِ أیْدیهِمْ؟ فقال: إنّکَ لَتَذْکُرُ أخْلاقا قَلَّ ما هی عِنْدَنا، قال: فقَالَ: فَکَیْفَ تَزْعُمُ هؤلاءِ أنّهُمْ شیعَةٌ؟!»

”Hur är de rikas dyrkan jämfört med de fattigas [dyrkan]? Han sa: ”Lite.” Imamen sa: ”Och hur är de rikas träffar jämfört med de fattigas?” Han sa: ”Lite.” Imamen sa: ”Hur är de rikas gåvor jämfört med de fattigas?” Han sa: ”Du nämner helt visst ett uppförande som är lite hos oss.” Han sa: ”Hur kan du då tro att de är shiamuslimer?”[9]

De sanna shiamuslimernas egenskaper är fler än vad som får plats i en artikel. Det som har nämnts är shiamuslimernas viktigaste egenskaper.[10] Dagens shiitiska samhälle är långt ifrån det som Imamerna ville och det som nämnts i de nobla Imamernas, speciellt Hans Excellens Sadiq (fvmh), Jaafari-skolans ledare, uttalanden om shiamuslimernas egenskaper.

 

www.tebyan.net

[1] Wasail al-Shia, vol. 11, s. 196; Bihar al-Anwar, vol. 68, s. 164.

[2] Al-Mahabbat al-Baydha, vol. 4, s. 356.

[3] Wasail al-Shia, vol. 8, s. 389, nr. 2.

[4] Al-Kafi, vol. 2, s. 233; Al-Mahajjat al-Baydha, vol. 4, s. 353.

[5] Bihar al-Anwar, vol. 83, s. 22; Jame’eye Ahadithe Shia, vol. 4, s. 58.

[6] Al-Kafi, vol. 2, s. 233, nr. 9.

[7] Saduq, Sifat al-Shia, s. 49.

[8] Tuhaf al-‘Uqul, s. 540.

[9] Al-Kafi, vol. 2, s. 173, nr. 10; Muntakhab Mizan al-Hikmah, s. 286.

[10] Om ni vill veta mer kan ni vända er till boken Sifat al-Shia, skriven av Sheikh Saduq, Bihar al-Anwar, vol. 68, bab 19, Sifat al-Shia och Mizan al-Hikmah, ordet Shia.

Några av Imam Sadiqs (fvmh) moraliska egenskaper

Respekt mot gäster

Abdullah ibn Ja’fur sa:

”Jag såg en gäst hos Imam Sadiq (fvmh). En dag var gästen på väg att gå därifrån för att utföra några ärenden. Hans Excellens hindrade denne från att göra detta och utförde själv det gästen var tvungen att göra. Han sa: ”Profeten (fvmh) har avrådit att gäster ska utföra arbeten.”[1]

 

Möte med två fattiga

Masma’ ibn Abd al-Malik sa:

”Vi stod till Imam Sadiqs (fvmh) tjänst i Mina tillsammans med en grupp shiamuslimer. Framför oss fanns ett par vindruvor som vi åt ifrån. En fattig person kom och bad Hans Excellens om någonting. Imamen gav denne en klase vindruvor. Den fattige sa: ”Jag behöver inte dessa vindruvor” och gick iväg. Sedan återvände han och sa: ”Ge mig klasen med vindruvor!” Hans Excellens sa: ”Må Gud ge dig en öppning och lättnad” och gav ingenting till honom!

Därefter kom en annan fattig person. Hans Excellens (fvmh) gav denne tre stycken vindruvor. Den fattige tog dessa tre vindruvor från Hans Excellens hand och sa sedan: ”Pris och tack till världarnas Herre som skänkt mig försörjning!” Hans Excellens sa: ”Ställ dig upp!” Sedan fyllde han sin välsignade näve med vindruvor och gav till honom. Den fattige tog emot från Hans Excellens hand och sa sedan: ”Pris och tack till världarnas Herre som skänkt mig försörjning!” Hans Excellens sa då: ”Å betjänt, hur många dirham har du?” Vi gissade att det var ungefär 20 dirham. Hans Excellens gav även dem till den fattige som även tog emot dem och sa: ”Å Gud, tack för denna välsignelse som även var från Dig, å Guden som inte har någon kompanjon!” Hans Excellens sa: ”Res dig upp!” Sedan gav han honom tröjan som han hade på sig och gav till den fattige och sa: ”Klä på dig!” Den fattige klädde även på sig och sa: ”Tack Gud, som klätt på mig! Å Aba Abdillah! Må Gud belöna dig med gott!” När han hade kommit hit lämnade han Imamen och gick därifrån. Vi trodde att Hans Excellens skulle fortsätta skänka honom saker om han inte hade lämnat honom, eftersom varenda gång som han skänkte den fattige tackade den fattige Gud för Hans Excellens gåvor.”[2]

 

Tålamod vid missöde

Qutaybah A’sha sa:

”Jag hade äran att träffa Imam Sadiq (fvmh) när jag skulle besöka Hans Excellens sjuke son. Plötsligt såg jag Hans Excellens stå orolig och sorgsen vid husdörren. Jag sa: ”Må jag offra mig för dig! Hur mår barnet?” Han sa: ”Vid Gud, han har drabbats av bekymmer och missöde.” Han gick in och stannade där en timme. Sedan återvände han till oss samtidigt som hans välsignade ansikte lyste, och disharmoni och sorg hade försvunnit från honom. Jag fick upp hoppet om att barnet hade frisknat till. Jag sa: ”Må jag offra mig för dig! Hur mår barnet?” Han sa: ”Han har lämnat världen.” Jag sa: ”Må jag offra mig för dig! Jag såg att du var orolig och sorgsen när han levde, och nu när han har dött ser jag dig i detta tillstånd?! Hur kommer det sig?” Han sa: ”Vi är den Ahl al-Bayt som är förtvivlade innan missöden. När Guds beslut fattats visar vi tillfredsställelse för Hans beslut och underkastar oss Hans dekret.”[3]

 

Strävan för levebröd

Abu Amr Shaybani sa:

”Jag såg Hans Excellens Imam Sadiq (fvmh) ha en yxa i handen och vara iklädd grova kläder. Han jobbade i en trädgård som han ägde. Samtidigt som svett rann från hans välsignade kropp sa jag: ”Må jag offra mig för dig! Ge mig yxan så att jag kan jobba åt er!” Han sa: ”Jag tycker om att en man blir irriterad av solens hetta i jakt på levebröd.”[4]

 

Arbetarens belöning

Hannan ibn Shu’ayb sa:

”Vi hyrde en grupp som skulle arbeta i Hans Excellens Imam Sadiqs (fvmh) trädgård, och vi bestämde att slutet på deras arbetspass skulle vara på eftermiddagen. När de blivit klara sa Imamen till Mu’tab: ”Betala deras lön innan deras svett torkat ut!”[5]

 

Tillåten vinst

Abu Jaafar Fazari sa:

”Hans Excellens Imam Sadiq (fvmh) kallade på sin betjänt, som kallades för Musadif, till sin närvaro och placerade 1 000 dinarer i hans förvar och sa: ”Gör dig redo att åka till Egypten för affärer!”

Musadif förberedde en vara och åkte iväg med affärskaravanen till Egypten. När de hade kommit nära Egypten träffade de på en konvoj som hade kommit från Egypten. De frågade konvojen om situationen och priset på den varan som de hade och om folkets behov i Egypten. Konvojsällskapet sa att den inte fanns i Egypten. De svor att de skulle sälja varan dinar för dinar! När de hade sålt varan och fått pengarna återvände de till Medina. Musadif gick till Hans Excellens Imam Sadiq (fvmh) samtidigt som han hade med sig två säckar med 1 000 dinarer i var och en, och sa till Hans Excellens: ”Må jag offra mig för dig! Denna säck är grundkapitalet och den andra är vinstkapitalet.”

Hans Excellens sa: ”Denna vinst är en stor och riklig vinst! Vad gjorde ni vid försäljning av varan?” Musadif talade om historien. Hans Excellens sa: ”Prisad vare Gud! De svor på att ni inte skulle sälja varan förutom dinar för dinar till muslimernas nackdel?!” Sedan tog han en av säckarna och sa: ”Detta är mitt grundkapital och jag är inte överhuvudtaget i behov av dess vinst.” Sedan sa han: ”Å Musadif! Det är lättare att fäkta med svärd på stridsfältet än att söka tillåten [inkomst].”[6]

[1] Al-Kafi, vol. 6, s. 283, Bab: Karahiyyat Istikhdam al-Dhayf, nr. 1; Wasail al-Shia, vol. 24, s. 314, Bab 37, nr. 30640; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 41, nr. 49.

[2] Al-Kafi, vol. 4, s. 49, Bab al-Nawadir, nr. 12; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 42, Bab 4, nr. 56.

[3] Al-Kafi, vol. 3, s. 225, Bab al-Sabr wa al-Jaza’ wa al-Istirja’, nr. 11; Wasail al-Shia, vol. 3, s. 275, nr. 3639; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 49, nr. 76.

[4] Al-Kafi, vol. 5, s. 76, Bab Ma Yajib al-Iqtida’ bi al-Aimmah, nr. 13; Wasail al-Shia, vol. 17, s. 39, nr. 21924; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 57, nr. 101.

[5] Al-Kafi, vol. 5, s. 289, Bab Karahiyyat Istikhdam al-Ajir…, nr. 3; Wasail al-Shia, vol. 19, s. 106, nr. 24251; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 57, nr. 105.

[6] Al-Kafi, vol. 5, s. 161, Bab al-Hilf fi al-Thura wa al-Bay’, nr. 1; Wasail al-Shia, vol. 17, s. 421, nr. 22897; Bihar al-Anwar, vol. 47, s. 59, nr. 111.

Imam Sadiqs (fvmh) moraliska predikningar

Abu Usama sa: ”Jag hörde Hans Excellens Sadiq (fvmh) säga:

”Förlora inte Gudsfruktan och Gudsmedvetenhet (Taqwa), återhållsamhet, sanningsenlighet, lojalitet mot tillit, gott uppförande och gott beteende mot grannar! Kalla folket till oss, och inte med erat tal! Var orsaken till vår stolthet, och var inte orsaken till vår skam och förakt. Försök förlänga Sajdah (bugning mot marken) och Ruku’ (bugning)! Eftersom när någon av er förlänger sin Ruku’ vrålar Satan [följande] bakom denne: ”Ve över mig! Dessa lydde och jag var olydig. Dessa gjorde Sajdah och jag opponerade mig.”

Ibn Sinan återberättade från Hans Excellens Sadiq (fvmh) som sa:

”Skämta inte så att ditt ljus försvinner och ljug inte, för då förlorar du ditt värde! Håll dig undan från två egenskaper; nedstämdhet och lathet! Eftersom om du är nedstämd och upprörd kommer du inte att ha tålamod med sanningen, och om du latar dig kommer du inte att vara lojal mot någons rättighet.”

Jesus Kristus (fvmh) brukade säga:

”Den som har många problem blir sjuk, och den som har dåligt uppförande straffar sig själv, och den som pratar för mycket gör många misstag, och den som ljuger mycket förlorar sitt värde, och den som svär åt folk förlorar sitt ädelmod.”[1]

En man kom till Hans Excellens Sadiq och klagade på sin granne. Imamen sa: ”Ha tålamod!” Mannen sa: ”Folk förödmjukar mig.” Imamen sa: ”Förödmjukad är den som förtrycker.” Och han sa: ”När världen vänder sig mot någon kommer den att ge andras goda ting till denne. Men när världen vänder sig om tar den goda ting från personen.”

Han sa: ”Den som skapar ofog (Fitna) kommer själv att drabbas av det.” Och han sa: ”En persons familjemedlemmar är [som] dennes underordnade fångar. Om Gud skänker välsignelser till någon ska denne förbättra omständigheterna för sina fångar. Om den inte gör det är det möjligt att dennes välsignelser försvinner.” Han sa: ”När hjärtat fixas förstärks människans yttre (eller utseende).”[2]

Och han sa: ”Det finns tre saker som Gud m.h.a. dem kontinuerligt utökar en muslims ära och nobless:
1 – Förbiseende för någon som förtryckt dig, 2 – förlåtande av någon som nekat dig någonting och 3 – sammanbindning av släktskap med någon som brutit relation med dig.”[3]

[1] Mawaeze Emaman (fvmd), översättning av vol. 17 av Bihar, Musa Khusravi, s. 178, publicerare: Eslamie Tehran, 1:a upplagan, år 1364 (Sh).

[2] Ibid, s. 185.

[3] Ibid, s. 186-187.

Imam Jaafar Sadiqs (fvmh) moraliska tillvägagångssätt

Idag behöver människan moral, som räknas som en av de bästa individuella och sociala livsprinciperna, mer än någonsin tidigare. I själva verket härstammar många av de problem som människan står inför från avsaknad av individuell och social moral. Här syns vakuumet från existensen av moraliska principer som baseras på människans inneboende natur och instinkter. Således är man tvungen att vända sig till de största lärarna i moral genom tiderna, använda deras beteenden som förebild och att lyssna på deras tal för att eliminera världens stora dilemma idag. De är inga andra än Imamerna från profetskapets rena familj, alltså shiamuslimernas felfria Imamer som erkänts vara de bästa förebilderna i islamiskt uppförande av både särskilt och allmänt folk.

 

Utlåtanden om Imamens goda moral och uppförande

”Han kränkte aldrig någon eller svor åt någon och höjde inte rösten mot någon. Han förrådde ingen och skvallrade inte. Han talade inte illa om folk och han åt inte mycket mat. Han skyndade inte i ärenden som man inte bör ha bråttom i och han var inte upptagen med bortkastade [aktiviteter]. Han smädade, förbannade, förtalade eller baktalade inte människor och samlade inte på förmögenheter.”[1]

Malik ibn Anas var bland de som studerade under Imam Sadiq (fvmh). Han sa följande om Hans Excellens karaktär:

و لقد کنتُ آتی جعفربن محمد و کان کثیرالمزاح والتبسم…

”Jag brukade helt visst gå till Jaafar ibn Muhammed, och han brukade skämta och le mycket. När ett brev från Guds Sändebud (fvmh) brukade hämtas i hans närvaro ändrades hans färg [i ansiktet] mot grönt och sedan mot gult. Under den perioden som jag brukade besöka Hans Excellens hem såg jag aldrig honom förutom vid tre tillstånd; antingen bad eller fastade han eller så var han upptagen med att recitera [Koranen]. Han återberättade aldrig från Sändebudet utan Wudhu (renat tillstånd) och talade heller aldrig orimligt (eller omåttligt).”[2]

 

Samvaro med folket

”En dag gick han ut ur sitt hus för att beklaga sorgen till en av hans nära släktingar, och ett par kompanjoner var även tillsammans med honom. Olyckligtvis gick Imamens skosnöre sönder på vägen. Hans Excellens tog tag i skorna och fortsatte färden barfota. Ibn Ja’fur, en av Imamens nära kompanjoner, tog genast av sig skorna när han såg Hans Excellens i detta tillstånd och öppnade skosnörena och gav dem till Imamen. Men Imamen tog inte bara inte emot snörena, snarare vände han sig om med ledsnad och sa:

”Den lämpligaste personen för att utstå missöden och sorg är den personen som drabbats av det.”

Imamen gick sådär barfota tills han kom fram till huset tillhörande mannen som han gått till för att beklaga sorgen.”[3]

 

Gästvänlighet

”När Imamen brukade ha gäster i sitt hus och han öppnade matduken erbjöd han [maten] väldigt mycket till gästerna [av artighet] och bad dem att äta mer och övertalade dem om detta. Efter att gästerna blivit mätta brukade han ibland hämta mer mat. Om de sa att de var mätta och belåtna svarade han: ”Nej, ni har ju inte ätit speciellt mycket ännu. Ni ska veta att den snällaste av er gentemot oss är de som äter bra från vårat bord.” Sedan började han med att uppmuntra dem till att äta mer, och för att några av dem inte skulle fortsätta vara hungriga p.g.a. att de skämdes återberättade han traditioner från Profeten (fvmh) om att äta [mat] så att de skulle äta mat med lust, intresse och avspänt.”[4]

Imamen har i en hadith sagt: ”För mig är det mer omtyckt att jag har med mig fem dirham, träder in i er bazar, köper mat för dem och bjuder några muslimer på mat än att jag befriar en slav.”[5]

 

Välgörenhet utan förväntningar                                           

När det blev säsong för frukt och dadlar blivit mogna brukade han beordra att man skulle förstöra en del av trädgårdens vägg och skapa en öppning så att folk skulle kunna gå in därifrån och äta från trädgårdens frukt… och han brukade även beordra att trädgårdens grannar skulle bära iväg en näve full med dadlar till gubbar, barn, sjuka och kvinnor som inte kunde komma till trädgården.[6]

 

Besvarandet av behövandes önskningar

Imamen säger följande om sig själv: ”Ibland kommer en behövande person till mig med sin önskan och jag utför kvickt det den vill för att inte möjligheten ska försvinna och att personen av sig själv skulle bli mig oberoende.”[7]

 

Finansiell hjälp

Mufazzal ibn Qays sa:

”Jag kom till Hans Excellens Sadiqs (fvmh) tjänst och jag klagade på min situation och bad om en bön. Han sa: ”Å betjänt, hämta påsen som Abu Jaafar gett!” Han hämtade påsen. Imamen sa då: ”I denna påse finns 400 dinarer. Spendera dem för dina behov!”

Jag sa: ”Vid Gud, detta var inte var vad jag ville, jag bad om en bön!” Han sa: ”Jag kommer inte att glömma bort om att be, men tala inte om din situation för folk så att du inte blir svag inför dem.””[8]

Imam Sadiq (fvmh) sa: ”Försök förlänga Sajdah (bugning mot marken) och Ruku’ (bugning), eftersom när någon av er förlänger sin Ruku’ vrålar Satan [följande] bakom denne: ”Ve över mig! Dessa lydde och jag var olydig. Dessa gjorde Sajdah och jag opponerade mig.””

 

Mat till de fattiga

Hisham ibn Salim: ”När nattens mörker brukade täcka allt och en del av natten hade passerat brukade Hans Excellens Sadiq (fvmh) ta upp ryggsäckar med bröd, kött och pengar och sätta på axlarna. Han brukade gå till Medinas behövandes dörrar och dela ut till dem, samtidigt som de inte kände igen honom. Efter Imam Sadiqs martyrskap hittade de inte den personen längre och då förstod de att han var Imam Sadiq.”[9]

 

Speciell uppmärksamhet till Guds tacksägare

Masma’ ibn Abd al-Malik sa:

”I Mina stod vi till Hans Excellens Sadiqs (fvmh) tjänst och höll på att äta vindruvor. En tiggare kom och bad [om hjälp]. Imamen beordrade att man skulle ge tiggaren en klase med vindruvor. Tiggaren sa: ”Jag är inte i behov av vindruvor. Om ni ger pengar är det bra.” Imamen sa: ”Må Gud ge dig utökning [i försörjning]!” Tiggaren gick och kom tillbaka igen och sa: ”Ge mig den där klasen med vindruvor!” Imamen sa: ”Gå! Må Gud öppna upp för dig!” och gav ingenting till tiggaren.

En annan tiggare kom. Imamen (fvmh) gav denne tre vindruvor. Tiggaren tog emot och sa: ”Prisningen tillhör Gud, världarnas Herre, Guden som skänkt mig försörjning!” Imamen sa: ”Ställ dig upp!” Han fyllde sin välsignade hand med vindruvor och gav till tiggaren.” Tiggaren sa igen: ”Pris och tack till Guden som skänkt mig försörjning!” Imamen sa återigen: ”Ställ dig upp!”

Imamen frågade sin tjänare: ”Hur mycket pengar har du?” Han sa: ”Ungefär tjugo dirham.” Imamen sa: ”Ge dem till denna fattige.” Tiggaren sa: ”Å Gud, jag är Dig tacksam! Denna välsignelse är från Dig, Guden som inte har någon kompanjon.” Imamen sa igen: ”Ställ dig upp!” Han tog av sig sin tröja och sa: ”Klä på dig den här!” Tiggaren klädde på sig och sa: ”Jag tackar Gud som klätt på mig och gett mig kläder.” Sedan vände han sig mot Imamen och sa: ”Må Gud ge er en god belöning!” Han sa ingenting annat än denna bön och återvände och gick.

Vi trodde att om tiggaren inte bett för Hans Excellens själv skulle han fortsatt ge till honom, eftersom hur han än prisade och tackade Gud skänkte Imamen en del till honom.”[10]

[1] Nasikh al-Tawarikh, Zendeganie Hazrat Jaafar ibn Muhammed, vol. 1, s. 50, Ketabforoshie eslamie.

[2] Hayate fekri va siyasie emamane shie, Rasol Jaafariyan, s. 327-328.

[3] Safehati az Zendeganie Imam Jaafar Sadiq (fvmh), Allamah Muzaffar, Tarjumeye Seyyed ’Alawi, s. 303, Entesharate Qalam, 1:a upplagan år 1367 (Shamsi).

[4] Ibid, s. 304.

[5] Ibid, s. 305.

[6] Ibid, s. 306.

[7] Ibid, s. 307.

[8] Zendanie Hazrat Imam Jaafar Sadiq (fvmh), Musa Khusravi, s. 26, Publicerare: Eslamie Tehran, 2:a upplagan, år 1398 e.h.

[9] Ibid, s. 29.

[10] Ibid, s. 33.

Imam Sadiq (fvmh) från Ahl al-Sunnahs stora lärdas synvinkel

Genom hela människans historia har det alltid funnits de som inte lämnat något vakuum efter sig och fullständigt känts av, eftersom intellektuella fyllt vakuumet efter dem på något sätt. Men dessa personer är få vars tankar hjälpt samhället efter dem och regerat i samhället, på sådant sätt att intellektuella reflekterat över dennes intellektuella axel efter denne. Imam Jaafar Sadiq (fvmh) är en av de få vars nobla existens vakuum inte kunnat fyllas förutom av höga intellektuella. Således är han inte som ett ljus där det kan talas om smältning och brinnande så att fjärilar attraheras till det, och inte heller som en sol där det kan talas om dess strålar eftersom en relation till Hans Excellens krävs för att man ska kunna lära känna sig själv.

För att vi således ska förstå honom bättre letar vi efter de som gått perfektionens väg, nått toppen av salighet när de vandrat på Hans Excellens heliga väg, dragit rikligt med nytta från honom och slutligen nått förståelse och kärlek på den gigantiska toppen och erkänt hans noble karaktärs storhet och höghet och får höra vad de som vandrat på hans väg säger.

Genom att använda rubriken ”Vad de stora lärda har sagt om Imam Sadiqs (fvmh) dygder”[1] kommer vi att skänka hans givande palmfrukter till de fattiga och klä dem med Gudsfruktans kläder och gå hederns och ädelhetens väg och ge vårat yttersta i vår kamp på vägen i att stå Guds skapelser till tjänst p.g.a. Sanningens och den Upphöjdes tillfredsställelse och gilla kärlek och sanningsenlighet i denna oordning och gå på den kommande världens stig med ett säkert hjärta.

De som direkt eller indirekt dragit nytta av Hans Excellens närvaro bland stora intellektuella och insiktsfulla personer och de som älskar Ahl al-Bayt (fvmd) är många och de har talat och skrivit värdefulla artiklar om honom. Men här kommer vi kortfattat att nämna ett par lärdars åsikter om Hans Excellens (fvmh) och referera till Ahl al-Sunnahs böcker med referenser och motivationer.

1 – Imam Malik ibn Anas

Muhammed ibn Ziyad Azdi sa:

”Jag hörde att Malik ibn Anas sa: ”Jag träffade Jaafar ibn Muhammed al-Sadiq (fvmh), på sådant vis att han tackade mig mycket och sa: ”Å Malik, jag tycker om dig!” och jag blev lycklig utav detta och tackade Gud. Det hände aldrig att jag såg honom utan att han antingen fastade, bad eller åminde sig om Gud, den Upphöjde.””

Han har även sagt: ”Jag såg aldrig honom utom vid tre situationer; antingen bad eller fastade han eller så var han upptagen med att recitera Koranen, och jag såg honom aldrig utan Wudhu (rent tillstånd).”[2]

2 – Imam Abu Hanifa

Abu Hanifa sa: ”Jag har inte sett någon mer lärd än Jaafar ibn Muhammed.”[3]

3 – Imam Shafi’i

Ibn Hajar ’Asqalani sa: ”Ishaq ibn Rahwayh sa: ”Jag sa till Shafi’i: ”Hur är Jaafar ibn Muhammed enligt dig?” Shafi’i sa: ”Pålitlig (Thiqah).””[4]

4 – ’Amr ibn al-Miqdam

Abu Na’im Isfahani återberättar i sin bok Hilyat al-Awliya från ’Amr ibn al-Miqdam som sa: ”När jag tittade mot Jaafar ibn Muhammed visste jag att han helt visst är från profeternas avkomma.”[5]

5 – Ibn Habban

Ibn Hajar ’Asqalani citerar Ibn Habban gällande Imam Sadiq (fvmh):

”Ibn Habban sa: ”Han är från Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och var en rättslärd, väldigt lärd och dygdig person och vi var i behov av hans tal.”[6]

I en annan tradition står det att han var den enda personen vars tal alla rättslärda, stora lärda och dygdiga personer var i behov av.

6 – Abu Hatim

Dhahabi skriver i sin bok som kallas för Tadhkirat al-Huffaz: ”Abu Hatim sa: ”Han är pålitlig. Ingen frågas som honom.”[7]

7 – Ibn Abi Hatim

På ett annat ställe återberättar Ibn Hajar ’Asqalani i boken Tahdhib al-Tahdhib från Ibn Abi Hatim som citerade sin far som sa: ”Jaafar al-Sadiq är pålitlig. Det [behövs] inte frågas gällande honom.”[8]

8 – Shahrastani

Han skriver följande i sin bok som är känd som al-Milal wa al-Nihal om Imam Sadiqs (fvmh) storhet och nobless:

”P.g.a. den kärlek som han hade för närhet till Gud fruktade han att ha kontakt med folket och hela tiden höll han sig borta från folket. Hans åsikt var att varje person som var förtrogen med någon annan än Gud skulle märka Waswas (satanistiska viskningar).”[9]

9 – Ibn Hajar Haythami

Han, som räknas som ytterligare en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter, har i sin bok som är känd som al-Sawa’iq al-Muhriqah talat om ett ämne gällande att sex söner till Muhammed ibn Ali (fvmd) fötts varav Imam Jaafar Sadiq (fvmh) var den mest dygdige och perfekte av dem alla och blev kalif och efterträdare till honom. I varenda stad talade folk om den kunskap som han spridit och stora ledare har återberättat traditioner från honom.[10]

10 – Abd al-Rahman ibn al-Jawzi

Ibn Jawzi, som är en av Ahl al-Sunnahs kända gnostiker och den islamiska världens kända skribenter, skriver i sin bok som är känd som Sifat al-Safwah:

”[Jaafar ibn Muhammed] var upptagen med att dyrka istället för kärlek till maktposition.”[11]

11 – Shablanji

Denna store och andaktsfulle gnostiker, som är en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter, har i sin kända bok vid namn Nur al-Absar skrivit:

”Jaafar al-Sadiq (må Gud vara nöjd med honom) fick [alltid] sin bön godkänd, och när han bad Gud om någonting hade han fått det innan han talat klart.”[12]

12 – Ibn Khalkan

Denna kända skribent från Ahl al-Sunnah har i sin bok Wafiyyat al-A’yan sagt följande:

”Han var från Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och kallades för al-Sadiq (den sanningsenlige) p.g.a. hans sanningsenlighet i tal… och Abu Musa Jabir ibn Hayyan al-Sufi al-Tarsusi, hans elev, skrev en bok som bestod av fler än tusen sidor [och] innehöll Jaafar al-Sadiqs avhandlingar som var 500 stycken [i antalet].”[13]

13 – Khayr al-Din al-Zarkali

Han var en av Ahl al-Sunnahs kända skribenter som lämnade värdefulla böcker efter sig. Han har i boken al-A’lam skrivit följande om Imam Jaafar Sadiq (fvmh):

”Han hörde till de efterkommandes nobla personer och han hade en upphöjd position i kunskap. En [stor] grupp tog [till sig kunskap] från honom. Bland dem var de två imamerna Abu Hanifa och Malik. Han kallades för Sadiq (den sanningsenlige) p.g.a. att helt visst ingen hört någon lögn ifrån honom. Det finns information om att han kontinuerligt utmanat de abbasidiska kaliferna och kämpat mot dem för sanningens skull.”[14]

14 – Muhammed Farid Wajdi

Denna kända skribent, som även han är en av islams stora intellektuella personer och författare till flertalet böcker, har i sin kända bok Dairat al-Ma’arif som en sunnit sagt följande om Imam Jaafar Sadiq (fvmh):

”Abu Abdillah Jaafar Sadiq, son till Muhammed Baqir ibn Ali Zayn al-Abadin, son till Hussein ibn Ali ibn Abi Talib, är en av de tolv imamerna enligt Imamit-skolan. Han var från det profetiska Ahl al-Bayts nobla ättlingar (Sadat) och han kallades för Sadiq p.g.a. hans sanningsenlighet i tal. Han var bland de mest dygdiga människorna.”[15]

15 – Abu Zahrah

Muhammed Abu Zahrah, en av den islamiska världens skribenter och kända intellektuella, skriver följande i boken al-Imam al-Sadiq  om Hans Excellens:

”Imam Sadiq (fvmh) var hela tiden ute efter sanningen under hela sitt liv och aldrig syntes fruktan eller tvivel i hans hjärta. Hans handlingar bleknade inte p.g.a. hans tids politikers felaktiga tänk och därmed kände den islamiska världen fullständigt av hans frånvaro när han lämnade världen, eftersom alla talade om honom och alla lärda och vetare erkänner enhälligt hans dygdighet.”

Han tillägger: ”Islams lärda har inte varit enhälliga i någon fråga på sådant vis som de varit gällande Imam Sadiqs dygdighet och kunskap, trots deras skiljaktigheter mellan deras olika grupperingar. Ett stort antal bland Ahl al-Sunnahs ledare levde samtidigt som honom och drog nytta av hans välsignade närvaro. På detta vis var han fullständigt lämplig i att leda kunskapsmässigt på sin tid. Även var hans far, farfar och farbror Zayd (må Gud vara nöjd över dem alla) lämpliga för detta innan honom. Alla ledare på vägledningens väg har följt honom och anpassat sig efter deras uttalanden.”[16]

16 – Ibn al-Sabbagh Maliki

Denna kända skribent från Ahl al-Sunnah har även i sin bok al-Fusul al-Muhimmah nämnt diskussioner som är värda att nämna i relation till Imam Jaafar Sadiqs (fvmh) dygder. Gällande detta skriver han:

”Jaafar Sadiqs (fvmh) enastående egenskaper är dygdiga eller hans egenskaper i nobless är fullständiga…”[17]

«مناقب جعفر الصادق(علیه السلام) فاضلة أو صفاته فى الشرف کاملة، و شرفه على جبهات الأیام سائلة، و أندیة المجد و الغر بمفاخره و مآثره آهلة»

 

17 – Abdullah ibn Shabramah

Abu Na’im Isfahani återberättar följande i sin kända bok Hilyat al-Awliya från Ibn Shabramah i kapitlet Ihtijaj Imam Sadiq (fvmh):

”När jag och Abu Hanifa gick till Imam Jaafar sa han till Ibn Abi Layla: ”Vem är med er?” Efter att Abu Hanifa (må Gud vara nöjd med honom) presenterats utbyttes frågor mellan Imam Jaafar Sadiq (fvmh) och Abu Hanifa, och i en del av dessa frågor sa Imam Jaafar Sadiq (fvmh) till Abu Hanifa:

”Vad medför störst straff, mord eller otukt?”

Abu Hanifa svarade: ”Mord.”

Imamen sa: ”Men Gud, den Upphöjde och Glorifierade, accepterar helt visst två personers vittnesmål för mord, men inte för otukt förutom om de är fyra personer.”

Sedan sa han: ”Vilka av dessa två dyrkan är störst, bönen eller fastan?”

Abu Hanifa svarade: ”Bönen.”

Imamen sa: ”Hur är det då om kvinnor som har mens måste göra om sin fasta, men inte sina böner?!”

Således hindrade han tydligt Abu Hanifa från att jämföra religionen med sina egna åsikter och sa:

”Frukta Gud och jämför inte religionen med dina egna åsikter!””[18]

Abu Na’im Isfahani återberättar även i samma bok från Ibn Bastam:

”Jaafar ibn Muhammed brukade ge bort mat så pass mycket att ingenting brukade finnas över för hans familj.”[19]

I den tredje volymen av boken på sida 198 har han skrivit:

”Många av de efterkommande (Tabi’in) återberättade hadither från Imam Sadiq (fvmh). Bland dem kan följande nämnas: Yahya ibn Sa’id al-Ansari, Ayyub Sakhtiyani, Aban ibn Taghlab, Abu Amr ibn al-’Ala och Yazid ibn Abdullah ibn al-Had. Utöver detta återberättade följande imamer och lärda från Ahl al-Sunnahs hadith från honom: Malik ibn Anas, Sha’bat ibn al-Hujjaj, Sufyan Thawri, Ibn Jurayh, Abdullah ibn Umar, Ruh ibn al-Qasim, Sufyan ibn ’Uyaynah, Sulayman ibn Bilal, Ismail ibn Jaafar, Hatim ibn Ismail, Abd al-Aziz ibn Mukhtar, Wahab ibn Khalid och Muslim ibn Hajjaj.

Så som Dhahabi skrivit i boken Tadhkirat al-Huffaz var han son till Muhammed ibn Ali, son till Hussein ibn Ali ibn Abi Talib (fvmd) och tillhörde klanen Bani Hashim. Han föddes på en söndag, och enligt en annan tradition på en måndag, samtidigt som 13 nätter kvarstod i månaden Rabi’ al-Awwal år 83 e.h., i det illuminerade Medina och samma dag som Profeten Muhammed ibn Abdullahs (fvmh) födelsedag. År 148 e.h. marterades han av Mansur Dawaniqi vid 65 års ålder och begravdes i Jannat al-Baqi’ bredvid sin noble fader Imam Baqirs (fvmh) och farfar Imam Ali Zayn al-Abidins (fvmh) gravar.

[1] «ما قاله الاعلام فى فضائل الامام الصادق(علیه السلام)»

[2] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 104, Ibn Hajar ‘Asqalani.

[3] Tadhkirat al-Huffaz, vol. 1, s. 166.

[4] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 103.

[5] Hilyat al-Awliya, vol. 3, s. 193.

«کنت اذا نظرت الى جعفر بن محمد علمت انه من سلالة النبیین»

[6] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 104.

[7] Tadhkirat al-Huffaz, vol. 1, s. 166.

«ثقة لایسأل عن مثله»

[8] Tahdhib al-Tahdhib, vol. 2, s. 103.

جعفر الصادق ثقة لایسأل عنه

[9] Al-Milal wa al-Nihal, vol. 1, s. 166.

[10] Ibn Hajar Haythami, al-Sawa’iq al-Muhraqah, s. 120.

[11] Sifat al-Safwah, vol. 2, s. 168, nr. 186.

«کان (جعفر بن محمد) مشغولا بالعبادة عن حب الریاسة»

[12] Nur al-Absar, s. 170.

«کان جعفر الصادق(رضى الله عنه) مستجابالدعوة و اذا سأل الله شیئاً لم یتم قوله الا و هو بین یدیه»

[13] Wafiyyat al-A’yan, vol. 1, s. 291.

«و کان من سادات اهل البیت و لقب بالصادق لصدقه فى مقالته… و کان تلمیذه ابوموسى جابر بن حیان الصوفى الطرسوسى قدألف کتاباً یشتمل على ألف ورقة تتضمن رسائل جعفر الصادق وهى خمس مأة رسالة»

[14] Al-A’lam, vol. 2, s. 121.

«کان من أجلّاء التابعین و له منزلة رفیعة فى العلم. أخذ عنه جماعة، منهم الإمامان ابوحنیفة و مالک و لقب بالصادق لأنه لم یعرف عنه الکذب قط له اخبار مع الخلفاء من بنى العباس و کان جریئاً علیهم صداعاً بالحق»

[15] Dairat al-Ma’arif, vol. 3, s. 109.

«ابوعبدالله جعفر الصادق بن محمدالباقر بن على زین العابدین ابن الحسین بن على ابن ابیطالب هو احد الأئمة الأثنى عشر على مذهب الامامیة کان من سادات اهل البیت النبوی، لقب الصادق لصدقه فى کلامه کان من افاضل الناس»

[16] Al-Imam al-Sadiq, s. 65 och 68.

[17] Al-Fusul al-Muhimmah, s. 230.

[18] Hilyat al-Awliya, vol. 3, s. 196.

[19] Ibid, s. 194.

«کان جعفر بن محمد یطعم حتى لایبقى لعیاله شیءٌ»

Är Imam Sadiq (fvmh) shiaskolans grundare?

Alla Imamer är ett enda ljus och de har stått till islams tjänst och stått ut med svåra ansträngningar på denna väg. De utförde sina plikter i enlighet med de förutsättningar som fanns på deras tid och den plats de levde på, och dessa ansträngningar har tagit form på olika sätt såsom revolt, fred, tystnad och politiska och kulturella aktiviteter. T. ex. på Imam Alis (fvmh) tid var Hans Excellens tvungen att sitta hemma och inte lägga sig i regeringens affärer, men vid en annan tid ta hand om regeringen. Seyyed al-Shuhada (Martyrernas mästare) offrade sitt och sina kompanjoners liv för att skydda religionen. Således är alla Imamer (fvmd) förebilder för hur vi människor och shiamuslimer ska leva och agera i olika situationer och den shiitiska skolan relaterar till dem alla.

Därmed är inte orsaken till att vår skola kallas för Jaafari-skolan att andra Imamer inte stått islam till tjänst, snarare är orsaken till varför denna skola kallas för Jaafari-skolan att Imam Sadiqs (fvmh) levnadsperiod inträffade samtidigt som slutet på Umayyadernas regerande och början på Abbasidernas kalifat, och p.g.a. de sammandrabbningar och dispyter som ägde rum mellan dessa två familjer. Detta var ett bra tillfälle för kulturella aktiviteter vilket Imam Sadiq (fvmh) fick användning för och därmed utvecklade den shiitiska skolan. Imamen jobbade för att sprida och propagera islam genom att arrangera samlingar för studier och undervisning av den shiitiska skolans läror och grunder och han berättade väldigt många traditioner. Av denna anledning blåstes det åter nytt liv i den shiitiska skolan och shiitiska läror och lagar yttrades mer än någonsin och en speciell och givande struktur och ordning gavs till den shiitiska skolan. Av denna anledning referar man denna skola till Imam Jaafar Sadiq (fvmh). Utöver att dess grunder stärktes har de flesta traditionerna i denna skola återberättats från denne noble Imam i relation till de andra Imamerna. Det är intressant att så många personer deltog i hans studiesamlingar. Vissa av dem såsom Abu Hanifa, Malik ibn Anas, Jabir ibn Hayyan och Zurarah ibn A’yan, tillhör Ahl al-Sunnahs och den shiitiska skolans grundpelare och stora personer.[1]

I verkligheten används Jaafari-skolan som ett begrepp för shiamuslimernas metod i rättsvetenskapliga frågor och religionens lagar och regler och i kontrast till Ahl al-Sunnahs fyra rättsskolor Hanafi, Maliki, Shafi’i och Hanbali, och på samma sätt som den även kallas för den alawitiska skolan med hänsyn till trosbaserade frågor och form av regering och politik.

Anledningen till varför vår skola kallas för Jaafari-skolan är alltså för att Imam Sadiq (fvmh) haft störst påverkan när det kommer till att förmedla den shiitiska rättsvetenskapen och att presentera islam. De flesta rättsvetenskapliga traditioner refererar till Imam Sadiq (fvmh). Imamens kulturella aktiviteter och mer kulturella strävanden är även p.g.a. den politiska och sociala situationen som kom till på Imamens tid. Med detta menas att det fanns fler möjligheter och en lämpligare miljö för Imam Sadiq (fvmh) att sprida religionens läror under perioden för Imam Sadiqs (fvmh) gudomliga ledarskap efter Umayyadernas svåra påtryckningar som en konsekvens av revolter och revolutioner som hade ägt rum i den islamiska nationen mot Umayyaderna, och blodiga krig som till slut resulterade i undergång för det umayyadiska kalifatet och även en god grund som Imam Baqir (fvmh) försåg genom att sprida sanningar och islamiska läror.

Hans Excellens tog tillfälle i akt under Umayyadernas och Abbasidernas sammandrabbningar och fokuserade på att sprida religionens läror. Han tränade flertalet intellektuella personligheter inom olika intellektuella och traditionella vetenskaper såsom Zurarah, Muhammed ibn Muslim, Hisham ibn Hakam, Jabir ibn Hayyan m. fl. 4 000 traditionsåterberättare och vetenskapsmän deltog i den sjätte Imamens studiesamlingar.[2] Bland Ahl al-Sunnahs stora personer såsom Abu Hanifa, Qadhi Sukuni, Qadhi Abu al-Bakhtari m. fl. var stolta att vara elever till Hans Excellens.[3] En gigantisk samling av religionens läror och lagar förmedlades i Imam Sadiqs intellektuella seminarier. Hans Excellens fick ett genuint och betydande ansikte bland alla muslimernas skolor och grupperingar. Även Ahl al-Sunnahs fyra imamer och andra av deras stora personer var elever till Imam Sadiq (fvmh) eller hans elevers elever. Därmed blev shiamuslimerna kända som ”Jaafari” eftersom de följer Ahl al-Bayts rättsvetenskap och skola.[4]

Den bortgångne Jaafar Shahidi skriver:

”Den som forskar om shiamuslimernas traditioner för rättsvetenskap kommer att se att de traditioner som återberättats från Imam Sadiq (fvmh) i olika frågor gällande rättsvetenskap och teologi är en omfattande och mångsidig samling. P.g.a. detta kallas shiamuslimernas skola för Jaafari-skolan. Den öppning som ägde rum under början av 230-talet e.h. gav anledning till att folk kunde vända sig till Imam Sadiq (fvmh) på ett friare sätt och be honom om lösningar till rättsvetenskapliga och icke rättsvetenskapliga problem… Forskare har inte återberättat från någon av Guds Profets Ahl al-Bayt mer än de gjort från Abu Abdillah, och ingen av dem har haft elever eller lärlingar i samma grad som hans elever, och inga av deras traditioner är jämlika med de traditioner som kommit från honom. Traditionsexperter har skrivit namnen på hans 4 000 traditionsåterberättare. De tydliga tecknen för hans ledarskap förbryllar intellekt och gör motståndare stumma av ilska.”[5]

[1] Muhammed Javad Mashkor, Tarikhe Shia va ferqehaye islam ta qarne chaharom, 105-106; Mahdi Pishvayi, Sireye Pishvayan, Qum, Moassese Imam Sadiq (fvmh), 11:e upplagan, s. 359, år 1379 (Shamsi).

[2] Sheikh Mufid, al-Irshad, s. 271, Qum, Maktabeye Basirati.

[3] Mahdi Pishvayi, Sireye Pishvayan, Qum, Moassese Imam Sadiq (fvmh), 11:e upplagan, s. 359 och efter, år 1379 (Shamsi).

[4] Rasol Jaafariyan, Hayate Fekri va Siyasie Emamane Shia, s. 345, Ansariyan publications, vintern år 1379 (Shamsi).

[5] Ibid, 8:e upplagan, år 1384 (Shamsi); Jaafar Shahidi, Zendeganie Imam Sadiq, s. 61.

Olika lärdas åsikter

Imamen Abu al-Hanifa, som levde samtidigt som Hans Excellens och var ledaren för Hanafi-skolan, återberättas i boken A’lam al-Nubala, vol. 6, s. 257 och i boken Tarikh al-Kabir, vol. 2, s. 199, ha sagt:

”Jag har inte sett någon mer lärd än Jaafar ibn Muhammed och han är helt visst nationens mest lärde.”[1]

Malik ibn Anas har även återberättats i samma källa, vol. 6, s. 258, ha sagt:

”Ingen har förekommit i någon människas hjärta och inget öra har hört talas om någon som är dygdigare och värdefullare än Jaafar ibn Muhammed.”

Muhammed ibn Abd al-Rahman, som är känd som Ibn Abi Layla, sa följande till Hans Excellens efter att han talat med Imamen, samtidigt som han själv var en rättslärd, traditionsåterberättare och Kufas kända domare:

”Jag vittnar att ni är Guds argument över Hans skapelse.”[2]

Jahith, den kända skribenten, säger:

”Jaafar ibn Muhammed är den vars kunskap och rättslära fyllde världen.”[3]

Ibn Khalkan säger i boken Wafiyyat al-A’yan, vol. 1, s. 327:

”Hans dygder är fler än vad som nämns.”[4]

Mir Ali Hindi, som är en av Ahl al-Sunnahs kända lärda, säger:

”Imam Sadiq (fvmh) var en aktiv forskare, stor tänkare och bekant med tidens vetenskaper och den förste i islam som etablerade islams filosofiskolor.”

Imamen utförde en del saker samtidigt för att sprida kunskap och utveckla kultur och civilisation såsom:

1 – Moral eller utveckling av värden

2 – Uppfostran av elever

3 – Diskussioner med religioners och inriktningars ledarfigurer och teoretiker

Varenda en av dessa kategorier kräver en mer djupgående förklaring.

Kultur och civilisation anses av nutida vetare vara en grupp kunskaper, traditioner, åsikter och orienteringar. En hållbar utveckling av kultur och civilisation måste vara allsidig. Imam Sadiq (fvmh) uppmärksammade denna viktiga punkt. Därmed gav han vikt åt alla vetenskapliga inriktningar.

I den väldigt värdefulla boken ”Ta’sis al-Shia li ’Ulum al-Islam” står det bl. a. följande:

”Vetenskaper som Imamen strävade för att etablera och sprida inkluderade allmän språkvetenskap, historia, biografi, traditioner, korantolkning, rättsvetenskap, metodik, teologi, moral och gnosticism.”

Men de viktigaste forskningarna som västerländska islamforskare utfört och de vetenskaper som de anser Hans Excellens vara grundare för eller dess spridare är medicin, kemi, kosmologi, astronomi, filologi, gnosticism, geologi, historia, historiefilosofi, biologi, patologi, optik, miljö, drömtydning, filosofi och visdom och kinesiologi. Dessa punkter finns med i många sidor i boken ”Al-Imam Jaafar al-Sadiq fi Nazar ’Ulama wa al-Gharb”.

[1] «ما رأیت افقه من جعفربن محمد و انّه اعلم الامة.»

[2] «اشهد انکم حجج الله علی خلقه.»

[3] «جعفربن محمد الذی ملاء الدنیان علمه فقهه.»

[4] «فضله اشهر من ان یذکر»